Marie-Lousies arbete med att försöka analysera förutsättningarna för och etableringen av det relativa handikappbegreppet handlar om frågor som när begreppet lanserades, varför det etablerades och hur den processen såg ut? I den analysen framträder några betydelsefulla faktorer.

Det handlar om att välfärdsstatens utveckling och de ekonomiska förutsättningarna för att kunna och vilja rikta intresse och resurser mot de handikappade, en av samhällets mest utsatta grupper. Det handlar om en samhällsradikalitet som också får utrymme i handikapprörelsen, främst i Anti-handikapprörelsen. Ytterligare faktorer är inspiration från den internationella utvecklingen på området och forskningens bidrag. Förutom dessa vill vi också peka på betydelsen av enskilda personers kamp.

Ett sätt att förstå utvecklingen och etableringen av det relativa handikappbegreppet är att ta sin utgångspunkt i enskilda funktionshindrades erfarenheter och vilja att leva ett normalt liv. Funktionshindrade och deras anhöriga som utifrån vardagserfarenheter kämpat för bättre levnadsvillkor, delaktighet och behovsanpassat stöd. Deras möte med ett medicinskt dominerat samhälle, som såg handikapp som personlig brist, väckte kamp för förändring. Denna kamp i vardagen uppmärksammas så småningom och resulterar efter ett tag i ett nytt handikappbegrepp. Under tiden begreppet etableras sker förändringar i verkligheten. Jämför med utveckling av ideologi som tar avstamp i en verklighet som förändrats när ideologin utvecklats. En fråga man slutligen kan ställa är i vad mån det individuella, medicinska synsättet kommer, i takt med den genetiskt-biologiska vetenskapens framsteg, att återta sin position till den ställning den fullständigt dominerande som den hade vid denna rapports början? Det finns en del tecken på det i slutet av 2000-talets första decennium.

Grannsamverkan i flerfamiljshus har i Halland visat sig vara både effektiv och uthållig

Utvärderingens syfte var att undersöka grannsamverkan i flerfamiljshus i två bostadsområden i Halland. Bostadsområdet Sörse är beläget i Varberg och Andersberg i Halmstad. Grannsamverkan i flerfamiljshus började år 2007 i Varberg och är nu inne på sitt sjätte år och i Halmstad på sitt femte år. Rapporten redovisar en stadig minskning av brottsligheten i dessa områden efter att grannsamverkan etablerades. Med hjälp av polisens brottsstatistik (RAR) över anmälningar i Sörse respektive Andersberg har forskargruppen sökt svar på i vilken omfattning grannsamverkan bidragit till att brottsligheten i form av brott mot person, stöld och tillgreppsbrott samt skadegörelse minskat.

Grannsamverkan började med en rivstart på Sörse i Varberg år 2007 och anmälningarna av brott sköt i höjden, en följd av ökad vaksamhet och ökad benägenhet att göra anmälningar i samband med grannsamverkans etablering. Därefter sänktes förekomsten av inbrott och tillgrepp samt av skadegörelsen rejält i området. Brott mot person var mera stabilt över tid men det kan dock noteras en minskning även här. Jämfört med år 2006 innan grannsamverkan etablerades i Sörse och år 2010 har brottsligheten minskat med 37 procent. Brottsligheten på Andersberg i Halmstad har efter etableringen av grannsamverkan under hösten 2008 och början av år 2009 minskat med sammantaget 23 procent år 2010. I båda bostadsområdena noteras en stadig minskning av brottsligheten efter att grannsamverkan etablerats. Minskningen är tydligast när det gäller tillgrepp och skadegörelse. Den är också betydligt större på Sörse och Andersberg jämfört med Varbergs kommun och Halmstads kommun eller Hallands län.

Forskningsmaterialet utgjordes utöver polisens statistik över anmälningar, även av en enkät som besvarats av 503 personer samt av 48 intervjuer med nyckelpersoner och de boende på såväl Sörse som Andersberg. Grannsamverkan har visat sig vara både framgångsrik och uthållig såväl på Sörse som på Andersberg. En anledning är att den har fått växa fram organiskt i båda stadsdelarna utifrån sina skilda lokala förutsättningar. En utveckling som lett till en balans mellan social och situationell brottsprevention.

De organisatoriska lösningarna har visat sig vara uthålliga, på Sörse genom att de tar vara på de boendes engagemang, och på Andersberg genom att grannsamverkan har integrerats i bostadsbolagets verksamhet. Annat som bidragit till uthållighet är utbudet av betydelsefulla roller som grannsamverkare kan ikläda sig. De bidrar till erkännande och uppskattning av grannarna, både när det gäller att organisera sociala aktiviteter för gemenskap, gå rundor i grannskapet, samtala med grannar och föra protokoll över åtgärder för att förhindra brott och brand. De gav grannsamverkare ett erkännande och en känslomässig belöning som motiverar ett fortsatt engagemang.

Till framgångsfaktorerna hör att man som hyresgäst ges möjlighet till delaktighet i bostadsområdets utveckling. Till dessa hör även ett tydligt rättighetsperspektiv som betonar de boendes rätt till en god boendemiljö fri från brott och skadegörelse i samverkan med polis, försäkringsbolag och bostadsbolag. För att framgångsrikt kunna hävda sina rättigheter har vi identifierat några centrala egenskaper hos aktörerna inom grannsamverkan:

• Tilltro till den egna och grannarnas förmåga att värna sitt område mot brott och skadegörelse och att kunna främja gemenskap och trygghet
• Förmåga att mobilisera människor och omgivningens resurser inom grannskapet
• Förmåga att bygga hållbara alternativ som inte blir sårbara t ex beroende på ökande kostnader eller beroende på att grannsamverkan enbart vilar på ett fåtal eldsjälar