Svenskan har två plurala obestämda artiklar: ena och några. Bruket av ena är dock mycket begränsat; artikeln tycks fungera endast i beskrivande, värderande och rematiska nominalfraser (Teleman et al. 1999, s. 410). I Collberg och Agebjörns (2023) korpusstudie förekom ena företrädesvis i predikativer, som i Barnen är ena riktiga vildingar. Artikeln förekom också i utbrutna led och egentliga subjekt samt undantagsvis i objekt. Däremot förekom den aldrig i subjekt eller adverbial och aldrig i topikaliserade fraser. Föreliggande studie undersöker i vilken utsträckning detta begränsade bruk av den plurala obestämda artikeln ena styrs av syntaktiska respektive informationsstrukturella faktorer. Med en experimentellt designad enkät testas hur acceptabilitetsbedömningar av meningar med ena beror dels på nominalfrasens grammatiska funktion, dels på dess informationsstrukturella funktion, operationaliserad som position i relation till meningens verb. Som kontrollvillkor används motsvarande meningar med default-artikeln några. Preliminära resultat visar att ena fungerar lika bra som några i predikativer och utbrutna led, sämre än några i subjekt, egentliga subjekt och objekt samt inte alls i adverbial. Nominalfrasens position i relation till verbet verkar inte påverka bedömningarna av ena-meningarna mer än bedömningarna av några-meningarna. Sammantaget tyder detta på att bruket av den plurala obestämda artikeln ena styrs av syntaktiska snarare än informationsstrukturella begränsningar. 

Svenska singulara predikativa nominalfraser kan uppträda med eller utan obestämda artikel. Artikeln en används typiskt när predikativen beskriver subjektet medan ∅ används när predikativen klassificerar det, exempelvis genom att tillskriva det en yrkestillhörighet. Även artikeln någon uppträder i beskrivande predikativer, men framför allt i icke-affirmativa satser(Teleman et al. 1999). I plurala beskrivande predikativer är artikelbruket mer varierat. Oavsett om satsen affirmativ eller inte kan några, ∅ och ena användas, den sista framför allt i värderande nominalfraser i informella kontexter (se Collberg & Agebjörn 2022). Vad som styr valet mellan dessa tre är oklart.

Föreliggande experimentella studie bidrar till att fylla denna kunskapslucka genom att besvara följande forskningsfråga: Hur påverkas acceptabilitetsbedömningar av deklarativa affirmativahuvudsatser med plurala beskrivande predikativer av (i) valet av artikel, (ii) nominalfrasens position i satsen samt (iii) nominalfrasens lexikala innehåll? Nästan 600 förstaspråkstalare av svenska bedömde tolv meningar med plurala predikativer, hälften positivt och hälften negativt värderande. Varje mening förekom i sex versioner, så att varje artikel, inkluderat ∅, uppträdde både pre- och postverbalt. Dessa versioner fördelades över sex listor så att samtliga deltagare fick bedöma en mening av varje typ utan att någon fick bedöma flera versioner av samma mening. Faktorerna artikel (några/ena/∅), position (preverbal/postverbal) och värdering(positiv/negativ), samt interaktionerna mellan dessa, inkluderades i en regressionsmodell som predicerar acceptabilitetsbedömningarna.

Analysen visar att artikeln några bedömdes som signifikant sämre än både ena och ∅, medanskillnaden mellan ena och ∅ var obefintlig. Preverbala predikativer bedömdes generellt som sämre är postverbala, och denna negativa effekt av topikalisering var signifikant större för några än för ena och ∅, medan skillnaden mellan de två senare återigen var obefintlig.Dessutom bedömdes de positiva predikativerna generellt som sämre än de negativa, och denna effekt var signifikant större för ena än för ∅ och signifikant större för ∅ än för några. Sammantaget indikerar dessa resultat att ena eller ∅, snarare än några, är det omarkerade valet av artikel i plurala beskrivande predikativer. Sämst fungerar alltså några i preverbala negativt värderande predikativer. Valet mellan ena och ∅ styrs i sin tur av huruvida nominalfrasen är positivt eller negativt värderande. Slutligen tyder interaktionerna mellan artikel och position på att valet av artikel även påverkas av nominalfrasens informationsstrukturella status.

The article shows how a grammar-didactic model designed for an L1 context can be used for grammar learning as well as language and writing development in an L2 con-text. Because classrooms in Sweden, Denmark and Norway are becoming increasingly heterogenous, teachers must be able to develop the language of pupils with differing linguistic predispositions. The model that is being proposed is designed around explicit teaching with the table for sentence structure as point of departure (see Appendix 1). The purpose of the model is to act as a tool for language development, while simul-taneously contributing to the consolidation of grammatical knowledge. In the article, results from an intervention study are presented, where the model has been used for grammar teaching and process-writing in a class of L2 pupils. The pupils’ grammar learning, as it manifests in their results on the grammar exam as well as in their handlingof the teacher’s comments on their texts, is examined using the concepts appropriation, internalization and implementation. The pupils’ exam results show to which extent the pupils have appropriated grammatical knowledge, while their handling of the text-comments show if and how they have internalized and potentially implemented the grammatical knowledge. In the analysis, the pupils’ exam results and texts are compared, focusing on clausal hierarchy, inversion and V2 as well as agreement and definiteness in nominal phrases – areas that have previously been shown to be central for language development while at the same time problematic when learning grammar. The analyses indicate that the pupils have appropriated the grammatical knowledge to differing extents and that some are on their way toward an internalization of the knowledge. One conclusion is that, while this way of working requires great effort by teachers and pupils, the formal grammatical knowledge and the practical working with texts appear to benefit each other. © The Author(s), 2023.

I den skolinriktade språkforskningen har det länge diskuterats vilken betydelse kunskaper i grammatik har för mer praktiska färdigheter som att skriva avancerade texter med ett språk anpassat för oentliga sammanhang. I den här texten utgår diskussionen från att en djupare förståelse för språk är nödvändig för att kunna göra aktiva val mellan olika uttryckssätt och förstå skillnader mellan dem. Ett sätt att tillägna sig den förståelsen är via en gram- matikundervisning som visar hur språklig betydelse struktureras i satser och som åskådliggör skillnaden mellan olika uttryckssätt.

I uppsatsen analyseras och jämförs föreställningar om grammatik och grammatikundervisning i gymnasieskolans språkämnen, mot bakgrund av de nyligen introducerade ämnesplanerna i Gy2011. Syftet är att undersöka och diskutera grammatikundervisningen i stort, samt att jämföra hur de olika språkämnena och skolans olika aktörer förhåller sig till varandra i synen på grammatik. Det analyserade materialet utgörs dels av ämnesplanerna för svenska, engelska och moderna språk, dels av intervjuer med två gymnasielärare från varje språkämne, av gymnasieelever, samt av lärböcker från de olika språkämnena.

Analyserna visar att förställningarna om grammatik skiljer sig såväl mellan ämnena, som mellan aktörerna inom ämnena. I ämnesplanerna för grammatiken en undanskymd tillvaro när kommunikativa färdigheter skrivs fram, och den explicita grammatikundervisning som förekommer har istället förlagts till svenska 2, som inte är obligatorisk på samtliga gymnasieprogram. Flera av lärarna betonar vikten av grammatik i språkundervisningen, främst med motiveringen att det underlättar för de främmande språken, men den personliga inställningen till grammatik verkar ha stor betydelse för vilken roll och vilket utrymme den får i undervisningen. Eleverna å sin sida upplever grammatikundervisningen som viktig när de lär sig främmande språk, men överflödig när den ges inom ramen för svenskämnet. De menar att grammatiken i det ena språkämnet inte hjälper dem när de lär sig grammatik i ett annat språkämne. I läroböckerna för svenska och moderna språk framstår grammatiksynen som en oproblematiserad begreppskunskap, medan grammatiken i engelskämnets lärobok är funktionell och normativ.

Uppsatsens slutsatser är att det på gymnasiet saknas ett gemensamt, ämnesövergripande förhållningssätt till språkens grammatiska innehåll, och att grammatikundervisningen framstår om isolerade verksamheter såväl inom de olika språkämnena, som mellan desamma. Det härleds dels till en avsaknad av explicit grammatikdiskussion i ämnesplanerna, dels till att en normativ grammatiksyn framstår som central i undervisningen av svenska och engelska. Det verkar vidare finnas en förväntan att elever kan förvärva metaspråklig förståelse implicit genom kommunikativ träning, och genom att själva se sambanden mellan de olika språken.

The topic of this thesis is the construction labelled satsradning in Swedish, which typically corresponds to the English term comma splice. They signify a case of two syntactically independent (main) clauses which are joined in the same orthographic sentence, without a coordinating conjunction. The two clauses can either be separated by a comma or joined together with no punctuation mark at all.

The thesis focuses on comma splice constructions in texts written by Swedish students in upper secondary school, and the construction is addressed both theoretically and empirically. The aim is twofold. Firstly, based on previous research, the ambition is to build a theoretical model for analysis of clause relationships. Secondly, this model is applied on students’ texts in general and occurring cases of comma splice in the texts. Consequently, the students’ use of the comma splice is related to theoretical aspects of clause linking and meaning in text as well as related aspects on clausal and sentential level of the texts in question.

The theoretical framework used is Segmented Discourse Representation Theory (SDRT), which is a theoretic approach to coherence and discourse interpretation drawing on a combination of dynamic semantics, common-sense reasoning, and speech act theory. A crucial observation in SDRT is that discourse is structured hierarchically by coordinating and subordinating discourse relations. Coordinating relations are claimed to link two propositions on the same level, whereas subordinating relations are claimed to change the granularity in the interpretation, e.g. when one proposition elaborates on another. The model for analysis on clause relationships presented discusses how the interpretation of coordinating and subordinating relations in clause linking relates to a syntactic dichotomy between coordinated and subordinated clauses. In addition, the model presents six categories of lexical markers that tie main clauses together.

The empirical material consists of 96 student texts written within the course Svenska 1 in a first-year class in Swedish upper secondary school. In these texts 207 comma splices were observed and analysed. The results show, among other things, that comma splices often can be reformulated with subordinated clauses, since most of the cases in argumentative and referring texts have a hierarchy on discourse level. Moreover, the students’ use of comma splice differs in different types of texts.

I Collberg 2020 presenteras en kvantitativ och kvalitativ studie av elevers användning av och alternativ till satsradning i texter skrivna inom ramen för gymnasiekursen Svenska 1. Studien är textlingvistisk och tar fasta på principer för tolkning av inferenser i text, och den fokuserar på hur elever i sitt skrivande hanterar grafiska, syntaktiska och innehållsliga faktorer knutna till meningsindelningen. En central slutsats är att elevernas bruk av satsradning i många fall framstår som stilistiskt medvetet: konstruktionen tenderar att fylla ett fåtal, specifika innehållsliga funktioner, eleverna tenderar att anpassa användningen efter olika texttyper och samtliga satsradande elever visar att de även har tillgång till andra, mer normriktiga principer för satslänkning och meningsindelning i sin skrivrepertoar.

Syftet med den studie som presenteras här är att fördjupa den bild av elevers meningsindelning och satslänkning som presenteras i Collberg 2020, genom att låta eleverna själva få resonera om dessa faktorer i sitt skrivande. Det empiriska materialet utgörs av uppföljande, kvalitativa gruppintervjuer med åtta av de elever vars texter analyseras i Collberg 2020. Intervjuerna är genomförda efter det att insamlingen av deras skrivna texter avslutats. I intervjuerna utvecklar eleverna sina tankar om meningsbyggnad och meningsindelning dels utifrån respons de fått av sin svensklärare, dels utifrån utdrag från andra elevers texter. Preliminärt stärker resultaten några av iakttagelserna om elevers satsradningar i Collberg 2020, såsom att konstruktionen fyller en specifik funktion för att länka två satser med olika innehållslig status i samma grafiska mening. Därtill ger resultaten en djupare bild av elevers förståelse för meningsbegreppet och hur det skiljer sig i texttyper med olika grad av formalitet.

ReferensCollberg, P. (2020): Meningar i text. Satsradning i teoretisk och empirisk belysning. Doktorsavhandling. Lunds universitet.

I många språk har obestämda artiklar utvecklats från singulara räkneord som en (t.ex. Heine 1997). Detta semantiska arv förklarar varför obestämda artiklar typiskt endast används med singulara substantiv. I nusvenskan kan dock den obestämda artikeln en användas i plural, då som ena, typiskt i beskrivande och värderande predikativer (Collberg & Agebjörn 2023; Delsing 1993:31–35; Teleman m.fl. 1999:410; Terner 1922:120); se (1).

(1) Barnen är ena riktiga vildingar just nu.  

Av tidigare studier framgår att dagens bruk av artikeln en är i stort sett etablerat vid 1500-talets mitt (Brandtler & Delsing 2010, Srkzypek 2012; se även Nivre 2002). Emellertid fokuserar dessa studier främst på obestämd artikel i argumentella nominalfraser snarare än på sådana nominalfraser där ena vanligtvis förekommer. Denna studie syftar till att utreda den historiska utvecklingen av den plurala obestämda artikeln ena. Materialet utgörs av excerperade exempel från texter under perioden 1500 till i dag. Vi undersöker vid vilken tid och i vilka syntaktiska kontexter artikeln används, och vi diskuterar hur dagens användning av ena-artikeln har etablerats. 

The Mainland Scandinavian languages have variants of two indefinite singular articles, en (‘a/an’) and någon (‘any’). In these languages, the article någon also has a plural form, några, but Swedish differs from Danish and Norwegian in that en also has a plural form: ena. Thus, Swedish has a system of two indefinite plural articles. However, the use of ena is restricted and not thoroughly clarified. This study investigates the use of ena as an indefinite plural article in modern Swedish by comparing it to the use of några. Approximately 500 occurrences of noun phrases with ena and några were excerpted from text corpora and analysed with respect to lexical, syntactic, and pragmatic aspects. The analyses are combined with acceptability judgements of ena in different contexts. The results show that ena is less frequent than några in the corpora, and that its use is affected by the lexical context, the information structure, as well as the clause type. Firstly, noun phrases with ena are exclusively evaluative, and the article itself seems to give rise to an evaluative reading. Secondly, ena is principally used in noun phrases describing a referent and accordingly appears with information-structural focus. Finally, ena does not appear in negative polarity contexts, i.e. questions, negative statements and conditionals. Therefore, the analysis suggests that the plural indefinite article ena should be treated as a positive polarity item.

Som att blanda köttfärs och jordgubbar och göra något ätligt av det. Så beskriver en ämneslärarstudent i svenska en uppgift att kombinera språk- och litteraturvetenskapliga textanalyser i ett projektarbete. Med kommentaren sätter studenten fingret på en utmaning för såväl svensklärare som lärarutbildningen i svenska, nämligen hur litteraturvetenskapen och språkvetenskapen kan förenas inom ramen för skolans svenskämne. Svenskämnet har ofta beskrivits som spretigt, inte minst av verksamma svensklärare. En förklaring till denna spretighet kan vara att förväntningarna på textarbete skiljer sig åt. Samtidigt som arbetet med texter är centralt i båda delar av ämnet motiveras arbetet på skilda sätt och förväntas fylla skilda funktioner. Syftet med denna artikel är att identifiera och diskutera beröringspunkter mellan språk och litteratur i svenskämnet med utgångspunkt i en ämnesintegrerad kurs på ämneslärarutbildningen i svenska med historiskt fokus. Utgångspunkten för diskussionen är ämneslärarstudenters projektarbeten på en kombinerad kurs i språk- och litteraturvetenskaplig textanalys samt studenternas reflektioner kring arbetets didaktiska potential i kursutvärderingar. I artikeln fungerar det historiska perspektivet i svenskämnet som en gemensam nämnare för ämnets språk- och litteraturdelar. Vi är inte ute efter att överbrygga eventuella gränser mellan ämnesfält utan att tydliggöra utmaningar när det gäller att knyta samman de båda perspektiven. En central slutsats är att kopplingen till demokratiuppdraget är viktigt i allt textarbete.

Lärares yrkesinträde är en krävande process och ses oftast som en utmanande tid. Syftet med forskningsprojektet, som är finansierat av Malmö universitet, Lunds universitet och Högskolan i Kristianstad, är att bättre förstå det eventuella glappet mellan den kompetens som lärarutbildningen ger och de faktiska krav som läraryrket ställer.  I rapporten presenteras tre Q-metodologiska delstudier om hur rektorer i förskola, grundskola och gymnasieskola karakteriserar nyutexaminerade lärare. Ur projektets delstudier framkommer behovet av en synvända på nyutexaminerades möte med yrkespraktiken. Bland annat föreslår projektet att se lärares yrkesinträde som en egen fas i lärares professionsutveckling och att erkänna den som en fortsättning på deras grundutbildning. 

Courses in Swedish grammar are considered difficult among many university students, and the number of failed exams is often high. This article reports a pedagogical developmental project with the aim to design and produce short, instructional films to be used in grammar courses to facilitate the students’ reaching of the course objectives. The films deal with core concepts and threshold concepts, both of which correspond to critical aspects of grammatical knowledge. The design and implementation of the films are discussed in relation to teaching methods such as blended learning, as well as to students’ thoughts in course evaluations.

Artikeln behandlar ett återkommande språkligt mönster i idrottstränares instruktioner och återkoppling till tränande barn. Mönstret utgörs av ett tvåledat yttrande där ett instruerande led föregås av ett orienterande led med lägre informationsvärde och en delvis annan funktion. I artikeln beskrivs detta orienterande led som scene-setting, vilket syftar på att den orientering som föregår och förbereder instruktionen är nödvändig för att yttrandet i sin helhet ska fungera kommunikativt. Förekomsten av scene-setting i tränares instruktioner får konsekvenser för hur yttrandet struktureras språkligt, och i artikeln åskådliggörs detta genom analyser av två strukturer: dels en V3-struktur där en initial när-sats följs av en sats med rak ordföljd, dels en kontrasterande satsrelation som påverkar möjligheten att använda konjunktion. En central slutsats är att instruktionernas utformning är starkt påverkad av de speciella kommunikativa villkor som präglar en träningskontext som inkluderar barn.

Feelings of shock, a difficult professional socialization process and unrealistic expectations create a challenging career entry phase for teachers. Too many newly qualified teachers feel stressed and leave the profession early, leading to a lingering teacher shortage. Much research in the field and many well-meant support interventions follow a deficit perspective and overlook newly qualified teachers’ potential for school development. This study aimed to better understand how school principals, a crucial but comparatively under-researched stakeholder group, characterize newly qualified teachers’ competences. Q methodology was selected to holistically study the views of 24 principals of compulsory schools in Southern Sweden without imposing any potentially deficit-oriented categories. Following standard protocol and enriched with interviews, four distinct factors were identified and qualitatively interpreted. Results show that newly qualified teachers are perceived as confident and well-prepared concerning pedagogical and didactical aspects of their profession. Regarding the use of digital tools, they are regarded as assets for school development, while diversity management and relationship-building emerged as areas of improvement. Based on our findings, we argue for more practical elements during campus-based pre-service teacher education and an intensified focus on reflective teacher identity development. Teachers’ career entry phase should be treated as a specific area of in-service teachers’ professional development at teacher education institutions, where a strengthened cooperation with employing schools will be particularly important. We expect these adaptations to enhance the effectiveness and efficiency of support matters and provide future avenues that acknowledge newly qualified teachers’ expertise. © The Author(s) 2024

The purpose of this study is to contribute to the discussion concerning adaptations and improvements of preschool teacher education. Such changes are crucial, because many newly qualified preschool teachers struggle to live up to the requirements the profession places upon them. This study is conducted in Sweden, where early childhood education has a long tradition and is well established. Simultaneously, Swedish preschool education follows the international tendency of schoolification in early childhood education. A Q methodological study design was selected to investigate the views of preschool principals on newly qualified preschool teachers. Q method results were enriched with qualitative data from a written questionnaire and findings reveal a consensus among the 55 participants. This confirms previous research stating that newly qualified preschool teachers are perceived as competent in planning teaching and adhering to curriculum intentions. At the same time, this study shows that the increasingly academicized preschool teacher education does not seem to sufficiently prepare the next generation of preschool teachers to build relationships with guardians and colleagues. The study suggests the need for a comprehensive understanding of the profession and intensified collaborations between various stakeholders to better support newly qualified preschool teachers in Sweden and beyond. © 2024 The Author(s). Published with license by Taylor & Francis Group, LLC.