Svenskan har två plurala obestämda artiklar: ena och några. Bruket av ena är dock mycket begränsat; artikeln tycks fungera endast i beskrivande, värderande och rematiska nominalfraser (Teleman et al. 1999, s. 410). I Collberg och Agebjörns (2023) korpusstudie förekom ena företrädesvis i predikativer, som i Barnen är ena riktiga vildingar. Artikeln förekom också i utbrutna led och egentliga subjekt samt undantagsvis i objekt. Däremot förekom den aldrig i subjekt eller adverbial och aldrig i topikaliserade fraser. Föreliggande studie undersöker i vilken utsträckning detta begränsade bruk av den plurala obestämda artikeln ena styrs av syntaktiska respektive informationsstrukturella faktorer. Med en experimentellt designad enkät testas hur acceptabilitetsbedömningar av meningar med ena beror dels på nominalfrasens grammatiska funktion, dels på dess informationsstrukturella funktion, operationaliserad som position i relation till meningens verb. Som kontrollvillkor används motsvarande meningar med default-artikeln några. Preliminära resultat visar att ena fungerar lika bra som några i predikativer och utbrutna led, sämre än några i subjekt, egentliga subjekt och objekt samt inte alls i adverbial. Nominalfrasens position i relation till verbet verkar inte påverka bedömningarna av ena-meningarna mer än bedömningarna av några-meningarna. Sammantaget tyder detta på att bruket av den plurala obestämda artikeln ena styrs av syntaktiska snarare än informationsstrukturella begränsningar.
I många språk har obestämda artiklar utvecklats från singulara räkneord som en (t.ex. Heine 1997). Detta semantiska arv förklarar varför obestämda artiklar typiskt endast används med singulara substantiv. I nusvenskan kan dock den obestämda artikeln en användas i plural, då som ena, typiskt i beskrivande och värderande predikativer (Collberg & Agebjörn 2023; Delsing 1993:31–35; Teleman m.fl. 1999:410; Terner 1922:120); se (1).
(1) Barnen är ena riktiga vildingar just nu.
Av tidigare studier framgår att dagens bruk av artikeln en är i stort sett etablerat vid 1500-talets mitt (Brandtler & Delsing 2010, Srkzypek 2012; se även Nivre 2002). Emellertid fokuserar dessa studier främst på obestämd artikel i argumentella nominalfraser snarare än på sådana nominalfraser där ena vanligtvis förekommer. Denna studie syftar till att utreda den historiska utvecklingen av den plurala obestämda artikeln ena. Materialet utgörs av excerperade exempel från texter under perioden 1500 till i dag. Vi undersöker vid vilken tid och i vilka syntaktiska kontexter artikeln används, och vi diskuterar hur dagens användning av ena-artikeln har etablerats.
The Mainland Scandinavian languages have variants of two indefinite singular articles, en (‘a/an’) and någon (‘any’). In these languages, the article någon also has a plural form, några, but Swedish differs from Danish and Norwegian in that en also has a plural form: ena. Thus, Swedish has a system of two indefinite plural articles. However, the use of ena is restricted and not thoroughly clarified. This study investigates the use of ena as an indefinite plural article in modern Swedish by comparing it to the use of några. Approximately 500 occurrences of noun phrases with ena and några were excerpted from text corpora and analysed with respect to lexical, syntactic, and pragmatic aspects. The analyses are combined with acceptability judgements of ena in different contexts. The results show that ena is less frequent than några in the corpora, and that its use is affected by the lexical context, the information structure, as well as the clause type. Firstly, noun phrases with ena are exclusively evaluative, and the article itself seems to give rise to an evaluative reading. Secondly, ena is principally used in noun phrases describing a referent and accordingly appears with information-structural focus. Finally, ena does not appear in negative polarity contexts, i.e. questions, negative statements and conditionals. Therefore, the analysis suggests that the plural indefinite article ena should be treated as a positive polarity item.