Matematikboken har under lång tid dominerat matematikundervisningen, vilket har kritiserats av många. Enligt läroplanen ska eleverna få chansen att kommunicera kring matematiken, vilket matematikboken inte alltid inbjuder till. Sverige har under de senaste åren haft nedåtgående resultat i PISA och TIMSS, men orsaken är oklar. Denna studies syfte är att undersöka hur läraren kan arbeta för att främja muntlig kommunikation i matematikundervisningen. Vetenskapliga tidskriftsartiklar har legat till grund för studien och dessa artiklar har valts ut genom ett systematiskt urval och granskats utifrån studiens frågeställningar. Resultatet visar att lärarens frågor, framför allt de sonderande frågorna, har en stor inverkan på elevernas kommunikation. Resultatet visar också att läraren använder sig av scaffoldingstrategier som till exempel upprepning av elevers förklaringar, styrning av lektionsinnehållet och tillförande av korrekt matematiskt språk. Studier utförda i Ostasien visade att en god lektionsstruktur och muntlig kommunikation är framträdande drag i undervisningen. Slutsatsen är att läraren har möjlighet att främja den muntliga kommunikationen i klassrummet, genom frågor och scaffolding, dock är detta inte okomplicerat. Det krävs en medvetenhet om sitt handlande och väl planerade och strukturerade lektioner där den skickliga läraren både har process och innehåll i fokus.