Med utgångspunkt i halvstrukturerade intervjuer är syftet med denna studie att studera hur gymnasielärare resonerar och argumenterar kring hur och huruvida de resonerar om sina möjligheter att utnyttja planeringstiden. Vidare vill studien undersöka i relation till detta hur lärarnas undervisning påverkas av tillgänglig planeringstid.

Studiens konklusioner visar att lärare upplever sig ha tillräckligt med planeringstid samtidigt som de på grund av elevinteraktioner, dokumentation och dylika uppgifter finner det problematisk att nyttja denna tid till just planering. I fråga om hur lektionerna påverkas av tillgänglig planeringstid ter sig bilden mer problematisk då de båda mer erfarna lärarna har mycket av lektionerna redan planerade medan de båda yngre lärarna måste formulera många av sina lektioner från grunden, och därmed kan tänkas vara i behov av större planeringstid de första åren i yrket. Anmärkningsvärt är den variationsvidd som finns hos lärare i fråga om hur man prioriterar sin planeringstid där det framkommer att vissa lärare har en ovilja att faktiskt planera och förbättra sin undervisning trots att tid finns.