Syftet med studien är att undersöka vilka rådande diskurser som visar sig i pedagogers berättelser om samverkan med nyanlända familjer samt att problematisera diskurserna i förhållande till förskolans verksamhet. Insamling av empiri har skett genom ostrukturerade intervjuer med fyra verksamma pedagoger i förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism och diskurspsykologi. Genom analys studeras de diskurser som pedagogerna använder sig av när de berättar om samverkan med nyanlända familjer. Studiens resultat synliggör fem olika teman samt diskurserna: språkets betydelse, pedagogens positionering och behovet av stöd. Resultatet visar även att pedagogerna beskriver samverkan med nyanlända som en problematik men att viljan för att samverkan ska fungera är stor. Genom resultat, analys och diskussion synliggörs didaktiska dilemman i samverkan med nyanlända familjer då berättelserna pekar mot att viljan att samverka finns men pedagoger och föräldrar behöver stöd i form av kompetensutveckling och språkstöd.