Hur har konstnärer skildrat barn utifrån vem de var och när de levde? Min undersökning begränsar sig till sex målningar i tre rum på Drottningholms slott. Tidsmässigt handlar det om nästan hundra år, från sent 1600-tal till sent 1700-tal. Jag har studerat hur David Klöcker Ehrenstrahl, Gustaf Lundberg, Johan Pasch och Carle van Loo skildrat kungliga barn, anonyma barn, och i ett fall konstnärens egen dotter. Uppsatsen har en historisk och idéhistorisk kontext, men jag tar även in den rumsliga miljön som konstverken är en del av samt beställarrollen. Konstverkens ikonografi har varit viktig, liksom den generella synen på barnen för tiden. Skönhets- och karaktärsideal har varit en annan ingång. Genom att ingående studera den inneboende symboliken i dessa gestaltningar av barn, som delar i stora allegoriska målningar och som regelrätta porträtt, har jag belyst likheter och skillnader över tiden.

Min viktigaste källa är konstverken i sig, som jag närgånget studerat på plats. Jag har också haft nytta av tidigare forskning inom ämnet, så som Karin Sidéns avhandling om barnporträtt i svensk stormaktstid, Allan Ellenius forskning om Ehrenstrahls bildidéer samt Anne Banérs texter om synen på barndomen. Jag har velat bidra med mer djupgående analyser av barnen som förekommer i konsten på Drottningholm, som därmed blir del av hela slottets inredningstankar och illustrerar ett helhetskoncept, men utifrån rum med olika funktioner och utifrån olika tidsepoker.

En röd tråd i uppsatsen är graden av realism. Som bland andra Ellenius påpekat ökade graden av realism ju längre ned på samhällsstegen som den avbildade stod, vilket gäller barn såväl som vuxna. Med detta som utgångspunkt har jag fäst särskild vikt vid ett anonymt barn som jag inte hittat något skrivet om tidigare. Detta kan bero på att mycket av forskningen om Ehrenstrahls allegorier utgått från hans egna beskrivningar och han säger ingenting om detta barn utöver att det håller i en sköld. Jag argumenterar för att barnet, som är målat mer omsorgsfullt och realistiskt än de flesta andra i hans allegorier, är målat efter levande modell. Min hypotes, som jag sökt bevis för, men som fortfarande inte kan styrkas till fullo, är att denna modell var Ehrenstrahls barnbarn Karl Wattrang.