In recent years, posthumanist perspectives have become increasingly influential in the pedagogical research debate. The need for theories also capable of handling materialities as actors can be related to the increasing amount of technical devices present in everyday life, as in teaching contexts from preschool to university. Today, human´s use of different materialities is taken for granted, but materialities´ influence on the human has not been as obvious. From a posthumanist perspective characterized by anti-anthropocentrism where immanence and non-hierarchical approaches are emphasized, opportunities to understand materialities as acting subjects are created.

Within this perspective, different ways of handling the subject have evolved which we find both interesting and important to further explore. The aim of the study is to analyze and problematize posthumanist subjects in pedagogical research. Thus, the ambition is to clarify subject formations and specify subjects that appear, which in turn contributes to visualizing different subject forms. Methodological tools from posthumanist theory are used to find different Entrances in the research Rhizome. The findings are presented as specific Entrances in the Rhizome. The Entrances show different subject formations, where subjects with similarities to poststructuralist perspectives, subjects in a critical framework, as well as more radical posthumanist subjects emerge. Finally, the subject variation that has appeared is further discussed and problematized. 

Under senare tid har nordiska posthumanistiska perspektiv blivit alltmer inflytelserika i den pedagogiska forskningsdebatten. Behovet av teorier som även förmår hantera materialiteter som aktörer kan relateras till den ökande mängd tekniska ting som finns att tillgå i människors vardagsliv och därmed även i undervisningskontexter från förskola till högskola. Att människan använder olika materialiteter tas idag förgivet, men att dessa ting också gör något med människan har inte varit lika självklart. Utifrån ett posthumanistiskt perspektiv präglat av anti-antropocentrism där immanens och icke-hierarkiska förhållningssätt betonas skapas möjligheter att förstå materialiteter som handlande subjekt. Det har emellertid visat sig att det inom detta perspektiv finns olika sätt att förhålla sig till subjektet, vilket vi finner både intressant och angeläget att utforska vidare. Syftet med denna studie är att synliggöra och problematisera posthumanistiska subjekt som blir till i pedagogisk forskning i Norden. På så sätt är förhoppningen att tydliggöra subjektsarenor och precisera vilka subjekt som framträder, vilket i sin tur bidrar till att synliggöra olika subjektsformer. Metodologiska verktyg från posthumanistisk teori används för att hitta olika Ingångar i det Rhizom som forskningen utgör. Resultaten skrivs fram i form av tre specifika Ingångar i Rhizomet, Ingång förändrat subjekt, Ingång relationellt subjekt och Ingång utvidgat subjekt. Ingångarna visar olika posthumanistiska subjekt i rörelse, i en spännvidd mellan olikheter, där såväl subjekt med beröringspunkter till post-strukturalistiska perspektiv liksom mer radikala posthumanistiska framträder. Resultaten diskuteras utifrån den onto-epistemologi som bland annat bygger på Wolfes och Braidottis arbeten och som tillkännager det materiella och olika former av liv som en gemensam icke-hierarkisk posthumanistisk utgångspunkt.