Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i de diskurser politiskt aktiva personer i Somaliland beskriver studera hur internationella möten påverkar dessa individers välbefinnande utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Baserat på dessa diskurser kan studien bidra till en bredare förståelse kring hur kopplingen mellan pedagogik och välbefinnande i internationella samarbeten ser ut och är därför av värde att studera. Frågeställningar som är kopplat till syftet är följande:

Vilka faktorer, tolkat utifrån diskurserna, bör internationella möten bygga på för att välbefinnande hos mötesdeltagarna ska uppstå?

Utifrån diskurserna, hur bör deltagarna i internationella möten agera utifrån ett pedagogiskt perspektiv för att välbefinnande inom mötesgruppen ska uppstå?

Undersökningen i den här studien är av det kvalitiva slaget och bygger på semi-strukturerade intervjuer med öppna frågor. Urvalsgruppen bestod av sex politiskt aktiva personer från Somaliland som är deltagande inom internationella samarbeten. Intervjuerna har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och delas upp i olika teman som i detta fall är de diskurser som uppstått. Dessa teman synliggjordes i resultatet som diskurserna status och makt, socialt samspel, kommunikation och interaktion. Resultatet analyserades med hjälp av fyra teorier:

Empowerment har uitgångspunkten att varken individer eller samhälle kan uppnå en god hälsa/folkhälsa utan själva kontrollera och styra över de förhållanden som bestämmer över vår hälsa. Samarbetshälsa är en term benämner hur sociala och känslomässiga reaktioner uppstår i interaktion och samarbete med andra. Det sociokulturella perspektivet behandlar hur människor samspelar med varandra redan i början av livet. Rollteorin handlar om hur människors beteenden styrs i sociala sammanhang av olika former av roller som bestäms av individens uppfattningar.

Av analysen av resultatet kunde tre stycken grundteman hittas som utgjorde diskurserna och dessa var Status och makt, Socialt samspel, samt Kommunikation och Interaktion. Resultatet visar att informanterna utifrån deras diskurs anser att känsla av egenmakt är av stor betydelse för välbefinnandet. Att samtidigt vara bidragande till utveckling ansågs också vara en punkt för ökat välbefinnande. Resultatet visar en tydlig positiv inverkan av att bidra på den internationella arenan och många informanter talar om respekt och öppen kommunikation som vägen till ett demokratiskt och jämnt fördelande i mötena. Diskurserna visade även att skapandet av goda relationer mellan deltagare i internationella samarbeten kan leda till vänskap vilket är något som informanterna vill uppnå och som i sin tur kan leda till välbefinnande.