I denna uppsats undersöker jag vilken plats konstnären Tora Vega Holmström tog i det konstnärliga fältet utifrån hennes kapitalsinnehav och habitus genom Pierre Bourdieus teorier om fält, habitus och kapital. Jag undersöker även vilka förutsättningar hon hade som kvinnlig konstnär vid början av 1900-talet, vilka hinder hon mötte och vilka val hon gjorde på grund av sitt kön.Holmström levde under osäkra villkor i och med att hon var kvinna i ett mansdominerat fält och måste hela tiden kämpa för rätten att ägna sig åt sitt yrke. Under hela sitt liv levde hon ogift och födde inte heller några barn då det var svårt att kombinera detta med sitt konstnärskap. Att inte gifta sig var ett medvetet val från Holmströms sida, hon ville ge sin uppmärksamhet åt sitt konstnärskap. I enlighet med hennes samtids krav hade hon blivit underordnad den man hon äktat vilket var en värdering hon vägrade acceptera. Holmströms uppväxt utmärktes av goda förutsättningar att placera sig i det konstnärliga fältet och hon skaffade sig både ett habitus och ett gott kapitalsinnehav passande för fältets ramar. Dock var detta aldrig tillräckligt mycket för att slåss om en högre position i fältet.Holmström hade goda förutsättningar att avancera i fältet men ett flertal orsaker höll henne tillbaka. Hennes nederlag var kritikerna och hennes brist på framstående kontakter i fältet som gjorde att hon aldrig blev en i toppskiktet av fältet. Holmström hade ett brett kontaktnät, med flera högt ansedda personer inkluderade så som Ellen Key eller Adolf Hölzel. Detta tycks dock inte hjälpt hennes position i fältet.Min undersökning visar att hon positionerar sig nedanför mittenstrecket, närmre det unga avantgardet, dragen mot den intellektuella polen i det kulturella produktionsfältet i Donald Broadys schema över det kulturella fältet. Hon var aldrig en av kulturfurstarna, men inte heller var hon en konstnär som arbetade för en kommersiell produktion.