Bakgrund. Träning har idag många användningsområden, för att förbättra idrottsprestation, undvika sjukdomar som diabetes och fetma, förebygga och rehabilitera skador. M. Gluteus Medius (GMed) är en muskel som är viktig att träna för att undvika skador i fot, knä, höft och ländrygg. Forskning har med hjälp av elektromyografi (EMG) undersökt olika övningar för att se vilka som ger mest muskelaktivitet i GMed. En begränsning är att endast testpersonens dominanta sida, ofta den sida som utfört den koncentriska och excentriska kontraktionen, undersökts. Syfte. Syftet med studien var att undersöka om det fanns skillnader i muskelaktivitet i m. gluteus medius på den dominanta och icke-dominanta sidan mellan A) samma övning utförd bilateralt eller unilateralt, samt B) liknande övningar utförda stående och liggande. Vidare undersöktes vilken av de sex valda kroppsviktsövningar, höftlyft och knäböj utförda på ett och två ben samt stående och liggande höftabduktion, som gav högst muskelaktivitet av m. gluteus medius. Metod. 15 testpersoner (fem män och tio kvinnor) deltog i studien. Efter uppvärmning på cykelergometer kopplades testpersonerna upp till EMG-apparaturen och utförde en maximal volontär isometrisk kontraktion (MVIC) som senare användes som referensvärde satt till 100%. Testpersonerna fick sedan utföra sex kroppsviktsövningar, bilaterala och unilaterala höftlyft och knäböj samt liggande och stående höftabduktion. Höftlyft och knäböj på ett ben utfördes på testpersonens dominanta ben och i stående och liggande höftabduktion utfördes abduktionsrörelsen med testpersonens dominanta ben. Resultat. Det var en signifikant högre muskelaktivitet i det dominanta benet i samtliga unilaterala övningarna jämfört med de bilaterala övningarna. I stående höftabduktion var det en signifikant högre muskelaktivitet i den icke-dominanta sidan jämfört med liggande höftabduktion och motsatt resultat uppmättes i det dominanta benet. När den sammanlagda muskelaktiviteten beräknades från både höger och vänster sida gav höftabduktions övningarna högst muskelaktivitet och unilaterala övningar gav högre muskelaktivitet än samma bilaterala övningar. Konklusion. Åt en frisk och skadefri population rekommenderas stående höftabduktion som den effektivaste av de undersökta övningarna när det gäller träning av GMed. Önskas variation av övningar för GMed samt fortsatt hög aktivering rekommenderar denna studie unilaterala övningar framför bilaterala övningar.

Background. Body weight resistance training has many applications, such as to become better at a sport, prevent lifestyle diseases, or prevent and rehabilitate injuries. M. gluteus medius (GMed) is a muscle that has strong correlation to injury of the foot, knee, hip and lower back. Research using electromyography (EMG) has examined exercises with the most muscle activity in GMed. Bilateral GMed has not been investigated in previous research for various exercises. More often it is only the dominant leg that is analysed. Aim. The purpose of this study was to investigate whether there was any difference in muscle activity of the GMed for the dominant and the non-dominant leg, total and individual, between A) the same exercise conducted bilaterally and unilaterally, b) similar exercises conducted standing and lying. Furthermore, the purpose was to study which of the six selected body weight exercises, hip thrust and squat performed on one and two legs as well as standing and lying hip abduction, yielded the highest muscle activation in GMed. Methods. 15 subjects (five men and ten women) participated in this study. Subjects warmed up and then preformed a maximal voluntary isometric contraction (MVIC), which was used as a reference value. Test subjects performed six bodyweight exercises, bilateral and unilateral hip thrust and bilateral and unilateral squat and lying and standing hip abduction. Hip thrust and squat on one leg was performed on the dominant leg, the abduction motion in standing and lying hip abduction was performed with the dominant leg. Result. There was a significantly higher muscle activity in the dominant leg in all unilateral exercises compared to bilateral exercises. In standing hip abduction there was a significantly higher muscle activity in the non-dominant side compared to the lying hip abduction and opposite results were measured in the dominant leg. When the total muscle activity was calculated from both right and left sides, hip abduction gave highest muscle activity, unilateral exercises gave higher muscle activity than the same bilateral exercises. Conclusion. For a healthy and injury-free population standing hip abduction is recommended as the most effective of the exercises tested when it comes to training GMed. If variety of exercises for GMed and continued high activity are wanted, this study recommends unilateral exercises in front of bilateral exercises.