Att alla människor måste sträva för en hållbar utveckling för världen har blivit en självklarhet i den allmänna debatten de senaste decennierna. Det sägs att ”alla” måste dra sitt strå till stacken för att bidra till en bättre värld, både ekonomiskt, socialt och inte minst ekologiskt. I talet om ”alla” har barnen en särskild roll, eftersom de omtalas som framtidens medborgare. Därför har skolan ett uppdrag att utbilda för hållbar utveckling, att fostra en specifik typ av medborgare. Frågan är dock vilka krav som ställs på denna önskvärda medborgare? Hur ser den önskvärda människan ut och vem konstrueras samtidigt som den som hotar den goda framtiden? Man kan också fråga sig vilka politiska ideal som materialiseras genom diskursen om ”Det KRAV-märkta barnet”, och hur dessa ideal kommuniceras som självklara istället för politiska.