Varför skrivs det så lite om samtidskonsten i kyrkan? Vad krävs för att göra det intressant? Varför tycks de senaste decenniernas teori- och metodutveckling inom konstvetenskapen inte ha nått detta fält? Med utgångspunkt från en kurs om religion och bildkonst i det sena 1900-talets Sverige (7,5 hp) och min avhandling om historieskrivningen kring glasmåleri, vill jag diskutera konsekvenserna av konstvetenskapens ointresse för samtidskonst i kyrkan. Men jag vill också peka på möjligheter att reaktivera kyrkan som konstvetenskapligt intressant kontext. Konstvetenskap som disciplin har mycket att vinna på att koppla samman historia och samtid genom kyrkan som kontext, i undervisningen och med tanke på den akademiska tredje uppgiften.