I denna uppsats beskrivs situationen för mångbesökarna inom missbruks- och beroendevården. Kvalitativt intervjumaterial belyser upplevelser och erfarenheter som rör deras beroendeproblematik. De bär alla på någon form av samsjuklighet och återkommer till psykiatriska intensiv- och akutmottagningen för avgiftning på sjukhus. Att hitta sätt att avlasta den mentala smärtan är ledande genom berättelserna tillsammans med uttalade behov av att bli lyssnade på och av att bli tagna på allvar. Genom makt att påverka sin situation och kraft att förändra den i gemenskap med andra kan de lindra sin ohälsa. Pendlingen mellan nedbrytning och uppbyggnad tär på både kropp och själ, samtidigt som vården de erhåller gör att de känner sig fångade i ett ekorrhjul. Att fokusera på självuppfattning kan leda till banbrytande förändringsmöjligheter och återuppbyggnad genom att ta hänsyn till hela människans potential. Teorier kring emotionell energi, skam och stolthet förklarar hur detta är möjligt.

In this study the situation for frequent attenders at substance abuse and addiction carefacilities is described. Qualitative interview data illustrates their experiences related to substance abuse. They all carry some form of co-morbidity and recurrence of psychiatric intensive care with detoxification in hospital. Finding ways to relieve mental illness is ever present in their narratives, along with the expressed needs to be listened to and to be taken seriously. The power to influence their situation and the power to change it in community with others, can relieve their illness. Commuting between formation and degradation depletes body and soul, while the care they receive makes them feel like they are caught in a ratrace. Focusing on selfperception could lead to groundbreaking opportunities for change and reconstruction by taking into account their full human potential. Theories of emotional energy, shame and pride explains how this is possible.