Uppsatsens syfte är att visa hur den lokala järnvägspolitiken i Halland såg ut på 1800-talet och även göra en komparativ analys med Ostkustbanan. Finansieringen av järnvägsprojekten i Sverige utfördes främst av staten, medan planerandet och byggandet till stor del präglades av lokala beslut. Debatten inom järnvägspolitiken i Halland granskas med hjälp av en teori hämtad från Fredrik Anderssons avhandling Mot framtiden på gamla spår? Regionala intressegrupper och beslutsprocesser kring kustjärnvägarna i Norrland under 1900-talet. Den komparativa analysen mellan Ostkustbanan och järnvägarna i Halland går in både på järnvägspolitiken och sedan hur de olika järnvägarnas kom att förstatligas. Det var främst en liten grupp män som låg bakom byggandet av järnvägarna och de tillhörde en ekonomisk och politisk elit. Staten betalade en stor del av byggkostnaderna för järnvägarna och det var svårt att få lokalborna att investera i järnvägsprojekten. Debatten i Halland angående den lokala järnvägspolitiken var något mager då det rådde en klar konsensus hos de flesta att järnvägarna innebar förbättrad infrastruktur för regionen. Dock var många mer tveksamma om de själva ville bidra till järnvägarnas byggnadskostnader. Granskandet av debatten utfördes med stadsfullmäktiges protokoll och två lokala tidningar; den konservativa Halland och den liberala Hallandsposten som huvudkällor.