Arbetet med en pågående studie kring förskolans musikverksamhet, där surfplattans närvaro i de pedagogiska aktiviteterna är vital, har väckt vår nyfikenhet kring teorier som förmår fånga in tekniken och det materiella i den vetenskapliga förståelseramen. I linje med detta vittnar teorier om det moderna och posthumanistiska samhället om en post-antropocentrism där tron på människans överordning har övergivits. Detta skapar sammantaget behov av nya tankesystem som kan ledsagas av ett immanent och icke-hierarkiskt perspektiv. Avsikten med föreliggande artikel är också att bli ett bidrag i detta avseende. Syftet är att pröva posthumanistisk teori på specifika pedagogiska situationer i förskolans musikverksamhet och att utveckla metodologiska verktyg som kan hantera ett utvidgat subjekt, där även det materiella kan tilldelas aktörsskap. På så sätt är förhoppningen att etablerade vetenskapliga undersökningsmetoder och tillvägagångssätt kan radikaliseras. Videoobserverade aktiviteter i förskolan bearbetas utifrån ett posthumanistiskt perspektiv där de centrala begreppen Rhizom, Intensitet, Liv, Hopp, Flyktlije sätts i rörelse i förhållande till empirin. Resultaten skrivs fram i form av tre specifika och empirigenererade ingångar i rhizomet: Ingång-Låten, Ingång-Mästaren och Ingång-Ipadmannen.