Denna uppsats handlar om fattigvården i Borgstena socken under 1854-1863 och syftar till att undersöka hur fattigvårdsorganisationen såg ut, vilka som bestämde i socken, vilka de fattiga var samt i vilken utsträckning vården svarade för gällande nationell fattigvårdsförordning. För att avhandla detta har källor i form av fattigvårdsstyrelseprotokoll, sockennämndprotokoll och husförhörslängder sammanställts och därefter kompletterats med hembygdsföreningen i Borgstenas framtagna sockenbok som gavs ut 2011. Med detta material har fattigvårdsstatistik samt aktörer och deras livsberättelser blivit till, och med hjälp av dessa har frågeställningen kunnat besvaras. Slutsatserna som uppsatsen utmynnat i är att de som satt i fattigvårdsstyrelsen var de som ägde sin gård och ibland hade unika ställningar i socken. Det fattiga karaktäriserades av kvinnor i högre grad än män, av torpare eller av före detta torpare och av individer främst från gruppen som var över 61 år. Fattigvårdsförordningen gav socken mandat att bestämma och det kan tolkas ske utan kontroll från högre organ då vissa händelser talar för att fattigvårdsstyrelsen tummade på reglerna.