Tvång är en realitet i psykiatrisk slutenvård och påverkan på individens autonomi utgör en viktig kunskapskälla för omvårdnadspersonal. Under 1990-talet genomfördes betydande förändringar inom psykiatrins område med uppkomst av Psykiatrireformen, Lag om psykiatrisk tvångsvård och Lag om rättspsykiatrisk vård, i syfte att förbättra vård och behandling av individer med psykiatriska åkommor. Tvångsåtgärder som förekommer inom den psykiatriska vården utgörs av bältning, isolering, kvarhållande på en sluten psykiatrisk vårdenhet och dylika frihetsberövande åtgärder. Syftet var att beskriva upplevelser och erfarenheter hos individer som genomgått psykiatrisk tvångsvård inom slutenvården. Metoden var en litteraturstudie av kvalitativ design med induktiv ansats. Resultatets fyra bärande teman är: Individen och autonomi, Individen, tvångets skepnad och omgivningen, Individen och relationer samt Individen under tvång. Litteraturstudiens slutsatser består till en del utav informationens betydelse. Därutöver är en omvårdande relation utav yttersta vikt samt att innehållet i vad som upplevs som tvång differentierar. Tvång är alltid närvarande i omvårdnadssituationer där hot om detta föreligger. Implikationen för grundutbildningen till sjuksköterska är att öka sjuksköterskestudenternas förståelse för individens upplevelser och erfarenheter av tvångsvård samt tillhandahålla verktyg för bemötande. Framtida forskning bör koncentrera sig på individens upplevelser och erfarenheter av tvång inom psykiatrisk slutenvård, i syfte att höja kvalitéten på den omvårdnad som tillhandahålls.

Coercion is a reality in psychiatric inpatient care and how it affects the individual’s autonomy is an important source of knowledge for nursing staff. During the 1990´s, important changes were conducted within the area of psychiatry with creation of “Psykiatrireformen”, “Lag om psykiatrisk tvångsvård” and “Lag om rättspsykiatrisk vård”, aiming to improve care and treatment of individual´s with psychiatric diseases. Coercive measures that occurs within psychiatric care consists of mechanical restraint, seclusion, detention in a psychiatric unit and similar confinement measures. The aim was to describe the experiences of individuals who have undergone coercion within psychiatric inpatient care. The method was a literature study of qualitative design with an inductive approach.  The result’s four carrying themes are: The individual and autonomy, The Individual, the semblance of coercion and surroundings, The individual and relationships and The individual during coercion. Conclusions of this literature study consist to a part of the importance of information. In addition, a caring relationship is of the most importance and the content in the experience of coercion is differentiating.  Coercion is alwayspresent in nursing situations where the threat of this exists. Implication for thenurse basic education consists in providing greater understanding for the individual’sexperiences of psychiatric inpatient coercion and providing tools inencountering. Future research should concentrate at the individual’sexperiences of coercion in psychiatric inpatient care, aiming to increase thequality of the care that is provided.