Obstipation är ett lågprioriterat men vanligt förekommande problem bland intensivvårdspatienter som kan påverka patienternas möjlighet att tillfriskna. Faktorer som ökat stresspåslag, immobilisering och läkemedel påverkar tarmfunktionen och ger en minskad motilitet vilket kan leda till obstipation. Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur obstipation kan förebyggas och behandlas i denna patientgrupp. 13 vetenskapliga studier inkluderades. Resultaten visar att det saknas en enhetlig definition av när intensivvårdspatienten ska anses vara obstiperad vilket är en bidragande orsak till problematiken. Att ge laxantia kan ha positiv betydelse för både ventilatortid, intensivvårdstid, morbiditet och mortalitet utan att det i klinisk praktik ses några allvarliga risker eller komplikationer i behandlingen. Genom att skapa en tydlig rutin, använda mätinstrument, fortbilda personal och dagligen dokumentera patientens tarmfunktion bidrar detta till att belysa och konkretisera ett problemområde som annars lätt prioriteras ner och förblir i det fördolda. Mer forskning i ämnet behövs och i en tid när intensivvårdspatienten inte ligger lika tungt nersövd borde detta även kunna främja att icke-farmakologiska behandlingmetoder såsom massage, mobilisering, kaffe, värme och avskildhet prövas i framtiden.