Förmaksflimmer är den vanligaste typen av arytmi i Sverige. Förmaksflimmer i sig är inget livshotande tillstånd men leder i förlängningen till allvarliga följdsjukdomar. Detta skapar lidande för patienten men ökar också risken för förtidig död. Dessa följdsjukdomar kräver i stor utsträckning sjukhusvård och är kostsamt för samhället. Behandlingen av förmaksflimmer sker med läkemedel som kräver täta kontroller och uppföljning via sjukvården. Socialstyrelsen har uppmärksammat att patienterna underbehandlas och patienter med förmaksflimmer behöver stöd och utbildning kring sin sjukdom. Syftet med studien var att studera den befintliga vården av patienter med förmaksflimmer på förmaksflimmer/arytmimottagningar inom den offentliga sektorn i Sverige. Metoden är en intervjustudie med deskriptiv ansats och telefonintervjuer har skett med personal på 14 mottagningar utifrån ett frågeformulär. Resultatet skapade tre huvudområden, mottagningarnas resurser, mottagningarnas arbetssätt och personalens upplevelse av verksamheten.  Resultatet visar att patienter med förmaksflimmer behandlas enligt Socialstyrelsens riktlinjer men mottagningarna har olika inklusionskriterier för denna patientgrupp. Patienter med förmaksflimmer är i behov av strukturerad uppföljning och någon att vända sig till. Förhoppningen med studiens resultat är att fler förmaksflimmer/arytmimottagningar skall startas. Vidare forskning ur ett patientperspektiv behövs.

Atrial fibrillation is the most common type of arrhythmia in Sweden. Atrial fibrillation itself is not a life-threatening condition, but will ultimately result in serious complications. This creates suffering for the patient but also increases the risk of premature death. These complications require hospital care and are costly to society. The treatment of atrial fibrillation occurs both with drugs that require frequent inspection and monitoring by health care. The national board of health and welfare in Sweden has drawn attention to these patients during treatment and patients with atrial fibrillation need support and education about their illness. The purpose of this study was to study the existing care of patients with atrial fibrillation on atrial fibrillation/arrhythmia clinics in the public sector in Sweden. The method is an interview study with descriptive approach and telephone interviews have taken place with staff at 14 clinics based on a questionnaire. The result created three categories, clinics resources, clinics way of working and staff´s experience of the clinics method. The results show that patients with atrial fibrillation treated by the recommended guidelines, but the clinics have different inclusion criteria for this population. Patients with atrial fibrillation are in need of structured follow-up and someone to turn to. Hopefully the results of the study will show that more atrial fibrillation/arrythmia clincs shall be started. Further research from a patient perspective is needed.