Bakgrund: Utvecklingen av Hälsofrämjande som forskningsfält och aktivitetsområde prioriteras högt i dagens samhälle.Sjuksköterskeutbildning står inför en utmaning att utöka sjuksköterskans kompetens vad gäller hälsofrämjande arbete och lägga särskild vikt vid implementeringen av hälsofrämjande insatser i det praktiska arbetet .Syfte: att beskriva sjuksköterskestudenters uppfattningar av lärande vad gäller hälsofrämjande arbete under den verksamhetsförlagda utbildningen.Metod: Kvalitativ design med fenomenografisk ansats valdes för att genomföra studien. Femton sjuksköterskestudenter från en högskola med två studieorter i sydvästra Sverige inkluderades i studien. Datainsamlingen skedde via semistrukturerade intervjuer.Resultat: Fjorton kategorier identifierades och grupperades i fyra beskrivningskategorier: lärandets verktyg, lärande i samspel med andra, lärandets konkretisering samt lärandets rörelse.Slutsatser: Resultatet indikerar att det fanns både yttre och inre resurser som spelade en roll i lärandeprocessen. Reflektion samt återkoppling underlättade lärande av hälsofrämjande arbete. Betydelsefulla personer för lärande var handledare, andra medlemmar i multiprofessionella teamet samt patienter.  Ämnets konkretisering var mer framträdande i primärvård än i slutenvård. Resultatet tyder på att behovet att synliggöra hälsofrämjande arbete på sjukhus finns och WHO:s strategi (2007) om integreringen av hälsofrämjande arbete i sjukhusens verksamhet behöver tillämpas i större utsträckning. Hälsofrämjande arbete måste framhållas tydligare i den kliniska verksamheten och konkreta exempel är avgörande för lärande. Det krävs mer insatser i verksamhetsförlagd utbildning vad gäller utvecklingen av lärande av hälsofrämjande arbete för att möta samhällets krav.