hh.sePublications
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Musiken som medaktör: En betraktelse över den aktivt deltagande filmmusiken
Halmstad University, School of Humanities (HUM).
2001 (Swedish)Independent thesis Basic level (degree of Bachelor)Student thesis
Abstract [sv]
Uppsatsen söker svar på frågan om musiken i film kan tillföra en ytterliga dimension till bilderna, som berättar mer än det våra ögon ser, som driver på eller överraskar narrationen och som ibland med sitt totala uttryck helt enkelt övertar skådespelarnas röster. Frågan om vad musik egentligen är tas upp för att inte binda läsaren vid de mest konventionella musikaliska uttrycken. Musikens tecken spåras med hjälp av semiotiken och musikens modernistiska uttryck givetvis i filmisk symbios med det visuella söks till viss del med hjälp av Gilles Deleuzes filmfilosofi. Utöver dessa båda huvudsakliga teorier redogör uppsatsen för en del av den tidigare men även den nutida forskningen när det gäller ljudbegrepp och teori om filmmusik. De viktigaste namnen är här Christian Metz (semiotiken), Michel Chion (semiotiken), David Bordwell (neoformalismen) samt ovannämnda Deleuze. Läsaren får utöver detta en inblick i filmmusikens roll i historien ur ett filmteoretiskt perspektiv. Analysdelen behandlar olika aspekter på filmmusikens roll som medaktör och genom närstudier av tydliggörande filmsekvenser beskrivs och analyseras teorin om den till medaktör engagerade musiken. En slutsats som uppsatsen drar är att musikaliskt intresserade regissörer som exempelvis Martin Scorsese, David Lynch och Ingmar Bergman samtliga lössläpper musiken i sina filmer på ett sätt som annars är ovanligt. Men åskådarens roll kan på intet sätt förringas. en aktiv musik kräver många gånger en aktiv åskådare för att inte framstå som absurd och främmande. En annan slutsats är att den ordinära formen av filmmusik en bakomliggande och uppbackande ljudmatta av musik finns där för att underlätta för åskådaren att ta till sig av filmen. När musiken däremot blir till en medaktör, medför det att den i samma stund även blir mer krävande.
Place, publisher, year, edition, pages
2001.
Keywords [sv]
Musik som medaktör, filmmusik, filmvetenskap
Identifiers
URN: urn:nbn:se:hh:diva-10219Local ID: U5084OAI: oai:DiVA.org:hh-10219DiVA, id: diva2:365333
Uppsok
Humanities, Theology
Note
Denna uppsats kan beställas från arkivet / This paper can be ordered from the archive. Kontakta / Contact: arkivet@hh.seAvailable from: 2010-11-09 Created: 2010-11-09Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text in DiVA

By organisation
School of Humanities (HUM)

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 109 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf