Den kunskap som eleverna förväntas erövra i den svenska skolan är, enligt de nu gällande läroplanerna för grundskola och gymnasium, ett mångtydigt begrepp: ”Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.” I den ämnesspecifika kursplanen för grundskolan uttrycks historieämnets syfte analogt som ”att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och dess kultur.” Det är dock osäkert i vilken utsträckning den svenska skolan faktiskt uppfyller sin målsättning. Utvärderingar, senast den nationella utvärdering av grundskolan 2003 (NU03), antyder att undervisningen fortfarande – åtminstone till en del – präglas av traditionell allmänbildning som avspeglar läroböckernas innehåll. Undersökningar av läromedel och läromedelsanvändning pekar också i riktning mot att elever i den svenska skolan främst möter historien i form av fakta som ska läras in, inte ifrågasättas, prövas eller vidareutvecklas. Historieundervisningen kan alltså fortfarande ofta utformas så att eleverna förväntas ”lära att” snarare än ”lära hur”. Eller med andra ord att eleverna lär om historien snarare än att de tillägnar sig en förståelse av den egna livsvärlden betraktad i ett perspektiv av förflutet-nutid-framtid. En bidragande orsak till detta kan vara att de svenska styrdokumenten visserligen formulerar mål för undervisningen men inte lämnar några föreskrifter eller rekommendationer om form och innehåll. Detta ger stor frihet för den enskilde läraren, men ställer också krav på lärarens förmåga till innovativ planering, kunskap om och tillgång till läromedel och läranderesurser samt tillgång till tid för planering och genomförande. Under läsåret 2008/09 har lärare från Högskolan i Halmstad (lärarutbildningen) och Eketånga Montessoriskola arbetat med att utveckla dels en översiktsplanering för historia i årskurs 7-9, dels en detaljplanerad modul för fem veckors undervisning i svensk 1500- och 1600-talshistoria (genomförd under november-december 2008). En utgångspunkt för översiktsplaneringen har varit den struktur som prövats i det brittiska Schools History Project vilket innebär utrymme för historia som utvecklingslinjer, temastudier, djupstudier och lokalhistoria. I den detaljplanerade modulen har tonvikten lagts vid lokalhistoria, dels eftersom 1600-talet satt tydliga spår i Halmstads historia, dels eftersom lokalhistoria gör det möjligt för eleverna att knyta samman det förflutna med den konkreta livsvärld som omger dem. Läroboken har kompletterats med historiska kartor och annat källmaterial. Klassrumsarbetet har kompletterats med exkursioner och museibesök. I detta paper presenteras dels undervisningsplaneringen och de historiedidaktiska överväganden som legat till grund för dess utformning, dels elevers och undervisande lärares synpunkter på den genomförda undervisningsmodulen.