De senaste tio årens utveckling inom svensk ambulanssjukvård har inneburit att ambulanssjuksköterskekompetens blivit ett krav för att få genomföra avancerade undersökningar och behandlingar i den prehospitala miljön. Därmed har även professionens vetenskapliga huvudområde omvårdnadsvetenskap blivit ett viktigt tillskott som kunskapsområde. En omvårdnadsvetenskaplig modell har utvecklats vilken beskriver den prehospitala vårdrelationen som ett antal faser; en orienterande, en identifierande, en disponerande och en avslutande fas. Syftet med studien var att genom kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats utforska hur denna vårdrelation och dess faser framträder i ambulanssjuksköterskors beskrivningar av ett ambulansuppdrag. Resultatet visar att den prehospitala vårdrelationens fyra olika faser var för sig innehåller flera delmoment ur ambulanssjuksköterskors perspektiv. De olika delmomenten ingår i varierande grad beroende på respektive ambulansuppdrags karaktär och förutsättningar.  I den orienterande fasen skapar sig ambulanssjuksköterskan sig en förståelse för situationen. I den identifierande fasen genomförs sedan bedömning och värdering av den aktuella patienten, detta utmynnar i vårdande åtgärder vilka utförs i den disponerande fasen. I den avslutande fasen fokuserar ambulanssjuksköterskan på den mottagande vårdenheten och överlämningen av patienten. Kunskapen om den prehospitala vårdrelationens fyra faser och dess olika delmoment bör kunna användas som stöd av ambulanssjuksköterskor inom ramen för den prehospitala handlingsplan som genomförs vid varje ambulansuppdrag.  Vidare bör denna kunskap kunna användas i samband med utbildning av såväl yrkesverksam personal som studenter i syfte att tydliggöra att faserna i den prehospitala vårdrelationen innehåller flera olika delmoment att beakta ur ambulanssjuksköterskors perspektiv.

The development of the Swedish ambulance service in the last ten years has lead to that ambulance nursing skills has become a requirement for the implementation of advanced patient examinations and treatments in the prehospital environment. Accordingly, the profession's main area “nursing science” has become an important addition to the knowledge area. A nursing scientific model has been developed which describes the prehospital nurse-patient relationship as a number of phases: an orientation, an identification, an exploitation and a resolution phase. The purpose of this study was to explore by direct content analysis how this nurse-patient relationship and its phases emerge in ambulance nurses' descriptions of an ambulance mission. The result shows that the four phases of the prehospital nurse-patient relationship each contain several separate steps from the ambulance nurses' perspective. The different steps are included in varying degrees depending on the character and circumstances of the ambulance mission. In the orientation phase the ambulance nurse create an understanding of the situation. In the identification phase an assessment of the patient is carried out, this leads to caring actions which is performed in the exploitation phase. In the resolution phase the ambulance nurse focuses on the receiving care unit and the handover of the patient. The knowledge of the prehospital nurse-patient relationship, its four phases and their steps could be used as a support for the ambulance nurses in their pre-hospital action plan which is implemented in each ambulance mission. Furthermore, this knowledge could be used in the training of ambulance staff and students in order to make clear that the phases of the prehospital nurse-patient relationship contains several different steps which has to be taken into account.