Förknippar du följande ord med ett specifikt kön: rapa, söt, bygga saker, prata problem, fnittra, praktisk, ha en bästis, tuff samt spotta? Troligtvis så gör du det, detta beror på att vi människor gärna delar in varandra i grupper, vi kategoriserar varandra. Det gör vi för att ge struktur åt vår tillvaro och skapa samhörighet och gemenskap. Den största indelningen är könens indelning, det vill säga man och kvinna. Nästan allt i vårt samhälle är indelat efter kön, från leksakerna, färgerna, och sporterna till yrkesvalen, hushållssysslorna och reklamen. Killar och tjejer förväntas vara på ett särskilt sätt för att de är just tjejer eller killar. Kategoriseringen av tjejer och killar är en slags förenkling av verkligheten, en stereotypbild: Tjejer ska vara vårdande och omhändertagande. De får gärna vara känslosamma och anpassningsbara. En tjej ska bry sig om sitt utseende, vara vacker och sexig. I skolan är tjejerna tysta men flitiga och de hjälper lärarna att ta hand om killarna. Killar ska vara kontrollerande och hålla masken. De ska inte gråta eller visa svaghet. De ska vara bättre än tjejerna, intresserade av sport och alltid vilja ha sex. I skolan ska de höras mycket och hjälpa lärarna med tekniska problem.
Genus påverkar och begränsar oss, ofta omedvetet. Vi lär oss hur vi ska vara utifrån uppfattningar om vårt kön och skapar därmed en könsidentitet. Detta innebär att våra valmöjligheter är begränsade. Det skapar orättvisor för båda könen men framförallt för tjejerna då det är den manliga normen som styr. Vi måste börja syna våra föreställningar om manligt och kvinnligt och vilka konsekvenser de får. Genus handlar inte bara om enskilda individer utan om samhället och om vilket framtida samhälle vi vill ha. Det är i skolorna som vi lägger grunden för vårt framtida samhälle, det faller det sig därmed naturligt att granska hur man i skolan uppfattar genus och jämställdhet. Undersökningen är därmed relevant för lärare, elever och övriga personal inom skolans verksamhet.