I mitt arbete har jag inriktat jag mig på att studera undervisnings rummets möblering, inredning och rumsliga utformning. Samt hur möbleringen motsvarar lärarens pedagogiska intentioner.

Utifrån resultatet i min fallstudie är min upplevelse att de två pedagogiska inriktningarna inte skilde sig så mycket åt i den fysiska visualiseringen av respektive pedagogik. Undervisningsrummet i fallstudien innehöll mer likheter än skillnader, vilket delvis förvånade mig. Utifrån tidigare forskning beskrivs dessa två pedagogiska inriktningars fysiska miljö som mer differentierade än vad som framkom i min undersökning. Genom de olika forskare som jag presenterat drar jag slutsatsen att åsikterna om rummets betydelse och dess möjlighet till öppenhet eller begränsningar genom sin utformning, möblering i relation till användning är flera.

De undervisningsrum som ingick i min undersökning visade sig inte vara lika stereotypt utformade efter respektive pedagogik, som det framställdes i den tidigare forsknings litteraturen, vilket jag upplever som positivt inför kommande pedagogernas möjligheter kring att inreda det framtida undervisningsrummet.

Skantze beskriver att, en skolmiljö för barnen är en miljö med ett vänligt och kunskapsinspirerande uttryck, en miljö som fysiskt och korrekt kan visa fram att här finns meningsfulla och lockande saker att ta reda på, att utforska och göra. Hon menar att skolans fysiska miljö bör också i sitt konkreta utförande, genom inredning, utrustning och användning visa barnen att deras tankar, funderingar och egna skapande handlingar är väsentliga för kunskaper i skolans värld.

Inom Reggio Emilia pedagogiken är undervisnings rummet en plats där man kan undersöka, tänka, prova, skapa, presentera hypoteser och lära sig på många olika sätt, vilket rummens arkitektur, möblerna och kan inbjuda till. Förändring och barnens egen möjlighet att påverka miljön är tydliga ledstjärnor liksom mångsinnlighet dvs. miljön ska tala till alla sinnen och locka till nya kombinationer.

Olika pedagogiska teorier som jag i min undersökning lyft upp kring rummet som medspelare och pedagogisktverktyg ur olika perspektiv, anser jag ger läraren flertalet valmöjligheter inför möblering i mitt eget klassrum. Som lärare idag har pedagogen många möjligheter att förstärka sin pedagogiska metod om hon använder sig av rummets möblering, utformning och inredning som medspelare i undervisningen, som man inom Montessoripedagogiken kallar ”den tredje pedagogen”.

Om pedagogen med hjälp av en medveten rumslig utformning kan hjälpa eleven att lära, koda av, hitta ro eller få möjlighet till rörelse för att nå kunskaps mål, ser jag den tredje pedagogen som en nödvändig ingrediens i lärprocessen. Jag tycker att det är viktigt för pedagoger att minnas Fredens ord ur Kirkeby:

Vejen mod bedre fysiske rammer for vore børn består af en lang række valg. Og hver gang vi vælger, vælger vi også noget andet fra. Det ”rigtige svar” findes ikke. Det ”riktige rum” findes heller ikke.