Till de utmärkande dragen i det sena 1900-talets idéhistoria hör en framväxt av teknologier som utmanar, omdefinierar eller överskrider gränsen mellan det naturliga och det artificiella, mellan det organiska och det tekniska. Detta kan ge upphov till dystopiska visioner om förlusten av mänskliga värden, till om med människans förlust som art i kampen mot sina uppfinningar, men också till utopiska bilder av människans överskridande av sina egna biologiska villkor. En inhuman fara står mot ett transhumant löfte. Problemet går emellertid djupare än så; det gäller själva idén om liv i denna tid av artificialitet och teknologi, det gäller mekanismerna för en utveckling som plötsligt omfattar maskinerna i lika hög grad som människorna, deras kultur och resten av naturen. Denna studie jämför två gestalter – Samuel Butler och Gilles Deleuze – åtskilda av ett århundrade, som på olika vis, på samma gång innovativa som representativa, teoretiserar villkoren för tänkandet av en teknikens naturhistoria och en maskinernas utvecklingslära.