Utvärderingens uppmärksamhet riktas i första hand mot BISAM och den funktion för inflytande och sam- ordning för brukare och anhöriga som prövats inom psykiatrin i Halland under projekttiden. Förutom två tjänster som BISAM på halvtid har en tillfällig projektorganisation byggts upp på länsnivå, med utveck- lingsledarna inom psykiatrin som närmast ansvariga, och med stöd av anställda ”coacher” eller mentorer.Syftet med utvärderingen har varit att samla in erfarenheter av försöksverksamheten med BISAM och deras uppdrag, samt att värdera detta utifrån psykiatrins övergripande ambitioner och målsättningar om ökat brukarinflytande och samordning. En central frågeställning har varit i vilken grad projektet lyckats infria de mål och de ambitioner om ökat inflytande och bättre samordning som formulerades i ansökan och andra dokument? Det har handlat om att försöka belysa vad BISAM betytt för brukar- och anhörig- organisationerna, och för länets kommuner samt psykiatriverksamheten i länet. Hur ser vidare berörda parter på en eventuell permanentning av verksamheten? Vilka frågor aktualiseras om försöksverksamheten beslutas övergå till ordinarie verksamhet? Insamlingen av data har skett genom intervjuer med informanter på olika befattningar inom psykiatrin och av företrädare för brukar- och anhörigorganisationer, samt med informanter på Region Halland och länets kommuner. Även utredningar, skrivelser, en nationell utvärd- ering av BISAM, samt ett urval av tidigare forskning och annan dokumentation har legat tillgrund för utvärderingen.I utvärderingen betonas att det finns skäl att uppmärksamma anställning av brukare inom psykiatrin ur ett demokratiperspektiv. Detta har ett värde i sig självt som ett inslag i demokratiseringen av psykiatrin. Jämte detta övergripande motiv finns mer avgränsat rationella motiv, som hänger samman med strävanden efter att effektivisera psykiatrin. Det finns informanter som påpekar att man inte får låta sig förledas av den roll som föregångslän som Halland har när det gäller brukarinflytande. Inför besluten om en etablering av BISAM i länet bör, påpekar man, nyttan med verksamheten vägas mot kostnaderna.Det är uppenbart att försöksverksamheten med BISAM tagits väl emot inom alla nivåer av psykiatrin och att den accepterats av brukar- och anhörigorganisationer. I stort sett samtliga informanter har under ut- värderingen på en direkt fråga uttalat sig för en fortsättning av verksamheten med BISAM. Den positiva inställningen beror inte bara av försöksverksamheten med BISAM. Den har också sin grund i att många inom psykiatrin sedan tidigare har gjort positiva erfarenheter av försök med brukarinflytande. Det saknas dock inte kritik. Det har ifrågasatts om brukarinflytandesamordning skall ha fokus på grupper som redan är organiserade. Detta skulle ytterligare stärka deras ställning och bidra till att förstärka skillnaderna jäm- fört med de grupper som inte är organiserade.Med ökat brukarinflytande inom psykiatrin möts två olika sätt att se på kunskap. Brukarnas betoning av personliga erfarenheter och deras uppfattning att brukare alltid skall ses som experter på sina egna förhåll- anden, konfronteras med en professionell psykiatri där evidens, vetenskap och beprövad erfarenhet sätts i första rummet. I utvärderingen betonas att alla inblandade måste respektera dessa skillnader och lära sig handskas med dem.Försöksverksamheten med BISAM kan trots invändningarna sägas ha fått ett visst, om än begränsat genomslag. Föreställningarna om vad BISAM kan innebära är dock många. Det finns nära nog lika många uppfattningar om vad BISAM borde ägna sig åt som det finns informanter i utvärderingen. Istället för att utgå från en bestämd modell har försöksverksamheten fått söka sig fram till en modell som beskrivs av BISAM i en särskild arbetsbeskrivning. BISAM kan således sägas ha formats i en dialog som pågått under hela försöksverksamheten.När försöksverksamheter övergår till ordinarie verksamheter tvingas man ta ställning till en rad frågor. Det gäller hur de skall organiseras och bemannas, var de skall inplaceras i organisationerna, samt vilka krav som skall ställas på de personer som skall inneha tjänsterna. Det innefattar även beslut om verksamheter- nas omfattning och hur denna skall finansieras. Med tanke på att kommunerna ansvarar för tillgången till4bra bostäder, eventuellt boende med stöd, och till sysselsättning, övergångsarbeten och arbetsträning samt annan service, borde kommunernas socialtjänst involveras på ett mer direkt sätt inför etableringen av verksamheten med BISAM än under försöksverksamheten. Särskilt viktigt verkar det vara att analysera BISAM:s relation till de personliga ombuden i kommunerna. Deras förhållandevis självständiga ställning framhålls av några informanter som ett föredöme.I utvärderingsrapporten beskrivs sex modeller för organisering av BISAM. Det första alternativet som har en stark bindning till psykiatrin påminner mycket om hur försöksverksamheten med BISAM varit organi- serad, med närhet till den administrativa och politiska ledningen av psykiatrin. I det andra alternativet har BISAM sin förankring av verksamheten hos länsbrukarrådet, vilket ger BISAM en självständig ställning, både gentemot psykiatrin och brukar- och anhörigorganisationerna. Det är också i länsbrukarrådet som de frågor skulle väckas som BISAM skulle ägna sig åt. I det tredje alternativet skulle en paraplyorganisation med flera organisationer ges i uppdrag av psykiatriförvaltningen att svara för verksamheten med BISAM i en del av länet, eller inom en kommun.Ett fjärde alternativ innehåller en mer decentraliserad lösning. Det utgår från att den viktigaste påverkan för brukare och anhöriga sker i mötet med vården. Det är således i detta möte som BISAM skall ha sin förankring. Genom en uppdelning av ansvaret mellan individuell nivå och verksamhetsnivå kan verksam- heterna med personliga ombud och BISAM komma att förstärka varandra. Ett femte alternativ skulle innebära att BISAM även samlokaliserades med de personliga ombuden i kommunerna. BISAM förväntas få en lika självständig roll som de personliga ombuden. Det sista alternativet innebär kanske den starkaste brukarstyrningen. En eller flera organisationer ges med det alternativet i uppdrag av psykiatriförvaltningen att själva svara för verksamheten med BISAM i en del av länet, eller inom en kommun. Tyngdpunkten i samordningen skulle därmed komma att ligga på lokal nivå.Försöksverksamheten i Halland var unik genom att erfarenhet av psykiatrin som brukare eller anhörig sågs som en merit och kvalificerande för tjänsterna som BISAM. Kraven på egen erfarenhet som brukare har tagits väl emot inom psykiatrin och inom brukar- och anhörigorganisationerna. Det som många framhåller som positivt är att erfarenhet som brukare tillför ett ytterligare perspektiv inom psykiatrin. Det saknas dock inte invändningar. Brukar- och anhörigorganisationerna ifrågasätter om BISAM med brukarerfaren- het och medlemskap i en brukarorganisation skulle vara föreningsneutrala. Det finns också informanter som befarar att personlig erfarenhet som brukare skulle bidra till att verksamheten med BISAM skulle bli extra sårbar.