Danmark var det mest framträdande landet i Norden under medeltiden. Skåneland, dvs Skåne, Halland och Blekinge, utgjorde en viktig del av Danmark på grund av förekomster av strömmande vatten, skog samt sjö- och myrmalm. Från gränsbygderna på svenska sidan, främst från Småland och Västergötland, skedde en mycket omfattande handel utmed ådalarna, ofta ner till kuststäderna, utanför statlig kontroll. Vi är sedan gammalt förtrogna med den svenska äldre och lågteknologiska järnutvinningen, medan den som skett på dansk botten varit mycket lite känd. I de östdanska landskapen Skåne, Halland och Blekinge har skett en betydande järnproduktion under medeltiden. Troligen har det östdanska järnet spelat en viktig roll för kyrkobyggnation under högmedeltiden liksom för städernas utbyggnad, framför allt den som gällde Köpenhamn. Under 1990-talet har man börjat få en klarare bild av den östdanska järnframställningen. Väg- och järnvägsutbyggnader samt naturgasledningsdragningar i Skåne och Halland har bidragit till att blottlägga många fynd. De pågående arkeologiska utgrävningarna i Göinge i norra Skåne och i Tvååker i Halland pekar genom sina stora slaggvarpar mot en mycket betydande järnframställning.