Under 1600- och 1700-talen uppfattades diktaren ofta som rollgestaltare. Charles Batteux menar i sin inflytelserika studie över de sköna konsterna, "Les Beaux arts réduits à un même principe" (1746), att poeten precis som skådespelaren bör ha förmågan att leva sig in i olika karaktärer. I likhet med skådespelaren skulle poeten således träda in i roller, sätta på sig masker och i diktens form ge uttryck åt olika hållningar. Dalin var inte obekant med dessa tankegångar. Rollpoetiken är utmärkande för hela hans författarskap men är allra vanligast i de variationsrika och mindre kända tillfällesdikterna. Dalins personliga och praktiska utformning av rollbegreppet föregriper moderna poetiska praktiker och strategier. Ur rollestetiken eller rollpoetiken genereras en rad tekniska och nyskapande innovationer, varav den intressantaste är uppfinnandet av det avsiktliga pekoralet eller pekoralpastischen, i vilken han bland annat såg en litteraturkritisk potential.