Många har berättat om sina möten med poeten och människan Gunnar Ekelöf (1907–1968). I den här boken har drygt trettio ögonvittnesskildringar samlats. Några av bidragen har tidigare varit tryckta i tidningar, memoar­böcker, essäsamlingar och självbiografier. De resterande är (utanför en trängre krets) helt okända, och några texter är nyskrivna. Flertalet skildringar hänför sig till de två, tre sista decennierna av diktarens liv, det vill säga från 1940-talet och framåt.<br/><br> <br/><br> Boken är ett slags pendang till den postumt utgivna En självbiografi. Men i stället för ett yttrande av Ekelöf själv om sin tillvaro är den tänkt att vara ett inlägg från en mångfacetterad skara människor om Ekelöf och hans verksamhet.<br/><br> <br/><br> Vänner, förläggare, författarkolleger och journalister, en Sigtunagranne (tillika skådespelare) samt en professor i klassisk arkeologi med flera har personligt och inte sällan häpet vittnat om hans aktiviteter, vad han sagt och gjort.