Invasiva främmande arter i sjöar och vattendrag är ett av de största hoten mot biologisk mångfald och utdöende av inhemska arter. En nyligen påträffad invasiv främmande art i Sverige är märlkräftan Dikerogammarus villosus. Arten har sitt ursprung från den Ponto-kaspiska regionen och är listad som en av de 100 värsta invasiva arterna i Europa. De första svenska fynden av arten gjordes i Vättern år 2022, vilket är det nordligaste dokumenterade fynden av arten. Den här studien undersöker dess vidare spridning och etablering längs med Vätterns östkust genom jämförelser av habitatpreferens och kringliggande miljöer där arten eftersöktes. Resultatet visar att arten är talrik på ett flertal av de undersökta lokalerna, men någon tydlig utåtgående spridning går inte att se. Det går att antyda en preferens för bottensubstrat bestående av block, sten och/eller grus för D. villosus från undersökningen, vilket stämmer överens med studier från andra delar av Europa. Det är inte möjligt att utrota D. villosus där den redan är etablerad men för att minska dess vidare spridning krävs mer information om arten. Vidare studier är av stort intresse då dess påverkan på ekosystem kan ha stora negativa konsekvenser. 

Invasive alien species in lakes and watercourses are some of the biggest threats to biodiversity and the extinction of native species. A newly encountered invasive alien species in Sweden is the amphipod Dikerogammarus villosus. The species originates from the Ponto-Caspian region and is listed as one of Europe's top 100 most invasive species. The first findings in Sweden were made in 2022 in lake Vättern, which is the northernmost documentation of the species. This study aims to investigate its distribution and establishment in lake Vätterns east coast by comparing preferences in habitat and nearby environment. The results show that the species have high numbers of individuals at multiple sites, but from this study no outward distribution could be pinpointed. The study results imply a preference in substrate for the species consisting of boulders, stones and/or gravel. This is in line with similar studies from other parts of Europe. It is not possible to exterminate D. villosus once it has been established, but in order to contain its distribution more knowledge needs to be gained. Further studies are of high importance since its effects on ecosystems can have large negative consequences.