Problem statement: Violence against women and intimate partner violence is a bigproblem in society and the healthcare system has an obligation to act already when thereis suspicion of exposure to violence, but there is a lack of clear guidelines in ophthalmiccare. Aim: The aim was to examine nurses´ experiences of caring for patients exposedto IPV. Method: A systematic literature review with qualitive design and inductiveapproach was performed. Result: The emerged categories were readiness to deal withintimate partner violence, different views on exposure to violence, emotions are evoked,having the courage to ask, and organizational support. The result showed that trainingabout intimate partner violence was unusual both in the nursing program and for theprofessional nurses. Because of this they did not feel prepared for neither detect, reportsuspected cases or correctly meet these patients. Conclusion: There is a lack ofknowledge and education about how exposure to violence can be discovered andhandled. In addition, the subject needs to be highlighted and be developed further tostrengthen the societal responsibility to act when there is suspicion about violence. Tobe able to conduct evidence-based care in ophthalmic care more research is neededabout violence against women and intimate partner violence.

Problemställning: Våld mot kvinnor och våld i nära relationer är ett stort problem isamhället och hälso- och sjukvården har skyldighet att vidta åtgärder redan vidmisstanke om våldsutsatthet, men det saknas tydliga riktlinjer inom ögonsjukvården föromhändertagande. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter avomhändertagande av patienter som är utsatta för våld i nära relationer. Metod:Litteraturstudien var systematisk och hade en kvalitativ design med en induktiv ansats.Resultat: Kategorierna som framkom var att ha beredskap att bemöta våld i närarelation, olika syn på våldsutsatthet, vårdrelationen väcker känslor, att fråga omvåldsutsatthet och att ha stöd i organisationen. Det visade sig att utbildning kring våld inära relation var ovanligt både under sjuksköterskeutbildningen och föryrkesverksamma sjuksköterskor. De upplevde sig därför inte vara tillräckligt förbereddaför vare sig att upptäcka, rapportera misstänkta fall eller att på ett korrekt sätt bemötadenna patientkategori. Konklusion: Det saknas tillräcklig kunskap och utbildning omhur våldsutsatthet kan upptäckas och hanteras. Dessutom behöver ämnet belysas ochutvecklas ytterligare för att stärka det samhälleliga ansvaret att agera vid misstanke omvåldsutsatthet. För att kunna bedriva evidensbaserad vård inom ögonsjukvården behövsmer forskning om våld mot kvinnor och våld i nära relationer.