Mot bakgrund de förvaltningspolitiska förändringarna i Sverige under de sista decennierna, präglade av new public management, analyserar Tomas Wedin och Emelie Hantelius en av de snabbast expanderande yrkesgrupperna inom den offentliga förvaltningen under samma period: kommunikatörerna. Artikeln fokuserar på yrkesgruppens både organisationsinterna uppdrag och dess externa, demokratiska uppdrag gentemot medborgarna och visar hur spänningar uppstår inom båda dessa uppdrag som en konsekvens av kommunikatörernas strävan att stärka sin autonomi. Författarna visar hur kommunikatörerna i sin roll som länken mellan myndighet och medborgare skulle kunna verka för att stärka den offentliga organisationens demokratiska kärnuppdrag, men att detta förutsätter att de i sin professionaliseringssträvan inte låter blicken grumlas av den marknadslogik som kommit att prägla offentlig sektor i det senmoderna samhället.