This study examines the various forms of precarity within the temporary staffing industry and how the industry can be understood as a producer of precarity. From a worker’s perspective, we have with a hermeneutic approach and qualitative method conducted eight semistructured interviews with temporary staffing employees working in the industrial sector. The purpose of the interviews was to explore how workers in the staffing industry experience their employment conditions to compare the experiences with existing knowledge about the temporary staffing industry. Drawing on Guy Standing’s (2011) theory of the precariat and David Harvey's (1982, 2005) theories of capitalism and neoliberalism, we have interpreted the emergence and expansion of the temporary staffing industry and its precarious terms of employment. Our findings indicate that the forms of precarity within the temporary staffing industry shows through lack of integration, competence development, participation in the workplace, and the employment’s impact on the employees' decisions in their personal lives. The conclusion is that the temporary staffing industry, in its current form, will always produce precarity because the employees' job security is not prioritized.

Studien undersöker vilka former prekaritet kan ta inom bemanningsbranschen och hur bemanningsbranschen kan förstås som en producent av prekaritet. Utifrån ett arbetstagarperspektiv har vi genom kvalitativ metod och hermeneutisk ansats genomfört åtta semistrukturerade intervjuer med bemanningsanställda inom industrisektorn. Syftet med intervjuerna var att undersöka hur arbetstagare i bemanningsbranschen upplever sina anställningsvillkor för att vidare kunna jämföra upplevelserna med tidigare kunskap om bemanningsbranschen. Med utgångspunkt i Guy Standings (2011) teori om prekariatet och David Harveys (1982, 2005) teorier om kapitalism och nyliberalism har vi tolkat framväxten och expansionen av bemanningsbranschen samt dess otrygga anställningsvillkor. Vårt resultat visar att bemanningsbranschens former av prekaritet tar sig i uttryck i  brist på integrering, kompetensutveckling och delaktighet samt anställningens påverkan  på arbetstagares privatliv. Slutsatsen är att bemanningsbranschen i sin nuvarande form alltid kommer att producera prekaritet eftersom arbetstagarnas tryggheter inte prioriteras.