Syftet med denna undersökning är dels att undersöka existentialistiska och absurdistiska drag i Albert Camus romaner Främlingen och Pesten, dels undersöka hur Camus väljer att beskriva och framställa huvudkaraktärerna i respektive roman, dels analysera existentialismen och absurdismen i anslutning till de båda verken och hur dessa kan användas som redskap för att belysa problematiken kring psykisk ohälsa bland unga. En textanalys tillämpades på två romaner av Albert Camus Främlingen och Pesten. Resultaten visar att romanerna innehåller tankemotiv/drag av existentialismen och absurdismen och att dessa ismer återspeglas i relation till karaktärerna i romanerna. I Pesten skapas i existentialistiska termer en subjektiv och kollektiv mening i meningslösheten, vilket saknas i Främlingen. I Pesten skildras ett positivt exempel på hur man kan hantera livets meningslöshet medan i Främlingen revolterar människan mot det absurda, vilket i sin tur blir en revolt mot samhället, världen och skildras således som något negativt. Därav visar resultatet sammantaget att Pesten i större utsträckning lutar åt existentialismen och att existentialismen i Främlingen hamnar i skuggan av absurdismen. Resultatet visar även att Camus romaner i anslutning till den teoretiska utgångspunkten och skolans breda uppdrag i form av hälsan kan användas didaktiskt som underlag för samtal om psykisk ohälsa.