Under läsåret 2021–2022 genomfördes en forskningscirkel på uppdrag av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Elva rektorer från förskola och två forskare deltog i cirkeln, vars syfte var att utveckla kunskap om rektors betydelse för kollegialt lärande i förskolan som kan göra skillnad för barns lärande. Fokus för cirkeln var de ledarhandlingar som genomfördes i samband med insatsen. Wengers (1998) teori om praktikgemenskap var utgångspunkten för forskningscirkeln. I cirkeln varvades teori och praktik och alla deltagare visade stort engagemang i förhandlingar kring innehållet ipraktikgemenskapen. Analyserna baseras på de elva rektorernas skriftliga minirapportersamt olika dokument från samarbetet i forskningscirkeln. Resultatet beskriver ledarhandlingar utifrån fyra teman: rektors ägarskap och deltagande, processen för det systematiska kvalitetsarbetet, ett fördelat ledarskap samt möjligheter till kollegialt lärande. I resultatet identifieras möjliggörande likväl som hindrande faktorer. Resultatet synliggör att rektors ägarskap och deltagande påverkades tydligt av huvudmannens agerande. Resultatet visar också att en process för det systematiska kvalitetsarbetet, SKA, tar tid att införliva i en organisation för att den ska bli kvalitetsutvecklande. Rektorernas fördelade ledarskap framstår som en möjliggörare i utvecklingsarbetet, men resultatet visar även att rektors kunskap om redskap för kollegialt lärande spelar roll för utfallet av utvecklingsarbetet.I de avslutande reflektionerna diskuteras på vilket sätt rektors ägarskap och deltagande varit avgörande för rektors mandat och legitimitet i insatsen. På samma sätt diskuteras hur SKA-kompetens och kollektiva redskap påverkat kvaliteten i lärprocesserna på förskolan.Vi konstaterar att kompetensutveckling som ska bli synlig i barns lärande behöver sträcka sig över längre tid än ett läsår. Rapporten avslutas med rekommendationer till olika målgrupper.