Primärvården ska verka som ett nav i hälso- och sjukvården i omställningen mot ett mer personcentrerat förhållnings- och arbetssätt. Forskning visar på positiva effekter,likväl är kunskapen kring vilka förutsättningar som krävs för en personcentrerad vård begränsad på organisations- och systemnivå. Övergripande definition av personcentrerad vård saknas vilket försvårar för distriktssköterskan att utarbeta konkreta arbetsrutiner. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenhet kring organisatoriska möjligheter att bedriva personcentrerad vård inom primärvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med nio distriktssköterskor på fyra vårdcentraler genomfördes. Data analyserades genom latent kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Temat möjligheter och begränsningar inom verksamhetens ramar omger sju underteman anpassa tiden efter patientens behov, tidsbrist som sätter gränser, strävan efter kontinuitet, journalen som ett verktyg, kommunikationsstöd, friheten att få styra sitt arbete samt specialistsjuksköterskeutbildningens betydelse. Slutsats: Anpassa besökstiden utefter patientens behov möjliggör, medan tidsbrist begränsar. Kontinuitet samt tydlig dokumentation där patientens vilja framgår underlättar personcentrerat omhändertagande. En verksamhetsledning som uppmuntrar till personcentrering samt stöd av professionell tolk verkar som möjliggörare.  Specialistsjuksköterskeutbildning anses öka kunskap och förståelse för personcentrerad vård. För att primärvården samt specialistsjuksköterskeutbildningen ska utvecklas mot ett mer personcentrerat förhållningsätt kan ytterligare forskning inom ämnet vara önskvärt. 

Primary care shall act as a core within the healthcare in the transition toward a more person-centred attitude and working approach. Research shows positive effects,however the knowledge surrounding which necessities are required for person-centred care are limited on both organization and systematic level. A definition of personcentred care is missing, making it difficult for the district nurse to develop concrete working routines. Aim: The aim of the study was to illustrate the district nurses’ experiences surrounding organizational possibilities to conduct person-centred care within the primary care. Method: A qualitative interview study with nine districtnurses in four health centres was done. The data was analysed using latent qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The theme possibilities and limitations within the health care framework embraces seven sub-themes adapt time to the patients’ needs, lack of time sets boundaries, ambition toward continuity, journal as a tool, communication support, independence to steer your own work and meaning of specialist nursing education. Conclusion: Adapt visiting time to the patients’ needs make it possible, while lack of time is limiting. Continuity and also a clear documentation regarding the patients’ want and needs facilitates person-centred care. A management that encourage person-centred care and support from a professional interpreter act as enablers. Specialist nursing education is considered to increase knowledge and understanding for person-centred care. If primary care aswell as specialist nursing education shall develop toward a more person-centred approach further research is desirable within this topic.