Digitaliseringen av dagens samhälle är i ständig rörelse och gör ständiga avtryck i vår vardag. Den konstanta närvaron av digitala verktyg har påverkat förskolans arbetssätt och hur de ställer sig till användandet av digitala verktyg. Under den senaste tiden har det lagts tid och pengar på kompetensutvecklande åtgärder inom digital teknik och det har delvis resulterat i förbättrade kunskaper inom digitala verktyg men även att många förskolor numera har en digitaliseringsplan ute i förskoleverksamheten. Trots denna satsning finns det fortfarande en osäkerhet bland förskollärare och deras användande av de digitala verktygen. Denna studie utgår från socialkonstruktivismens ansatser och analyseras med hjälp av en tematisk analysmetod där förskollärares berättelser analyserats. Studien är en kvalitativ studie som med hjälp av semistrukturerade intervjuer undersöker hur förskollärare berättar om arbetet med digitala verktyg tillsammans med barnen. I resultatet framgår att de digitala verktygen oftast används som ett hjälpmedel i lärtillfällen och att barnen redan innan de börjar förskolan besitter en viss typ av digital kompetens. Av resultatet kan vi även redovisa att förskollärares intresse har en avgörande roll i hur de använder de digitala verktygen ute i verksamheten. De slutsatser som dragits av resultatet är att förskollärares eget intresse styr över vad de anser sig behöva kompetensutveckling i samt hur de tar sig till den kompetensutveckling som erbjuds.