Vid Högskolan i Halmstad har flera relaterade undersökningar genomförts som på olika sätt kan kopplas till övergången till digital undervisning i och med Coronapandemin. Redan i årsskiftet 2017/2018 gjordes en enkätundersökning avseende lärares digitala kompetens, som sedan följdes upp i slutet av 2020 med anledning av övergången till digital undervisning. Detta har möjliggjort en detaljerad jämförelse av självskattad digital kompetens hos undervisande personal före respektive efter övergången till digital undervisning. Resultatet visar bland annat att majoriteten av lärarna fortfarande efter erfarenheten av övergången till digital undervisning ligger på en relativt grundläggande nivå vad gäller användning av digitala redskap i undervisning, samt att de efterfrågar mer tid för pedagogisk kompetensutveckling och reflektion. Man kan konstatera att den tid för analys och gemensam reflektion som en övergång till digital undervisning tämligen borde ha inneburit (det vill säga med relevant pedagogisk utveckling) generellt sett inte har funnits. I stället är det övergripande intrycket att den digitala undervisningen har genomförts så likt som möjligt det som varit planerat inom campusundervisningen. Användning av videokonferensverktyg har ökat men det framkommer inga tecken på nya pedagogiska tillämpningar med syfte att bäst främja lärande.

     I den här presentationen diskuterar vi resultatet av de båda enkäterna i relation till uppföljande fokusgruppsamtal som genomförts under 2021 med både lärare och studenter, vilket också kompletteras och jämförs med analyser som gjorts i den internationella litteraturen (exempelvis Selwyn och Facer, 2021; Warfvinge et al 2021; Maguire et al 2020). I kontrast till en allmän uppfattning om hur den digitala kompetensen har utvecklats hos undervisande personal inom högre utbildning, så ser vi i vår data en mycket snävare utveckling som centreras kring den tekniska kompetensen kring framför allt mötesverktyg. Frågor vi fokuserar är: 1) Hur ser den faktiska kompetensutvecklingen hos lärarna ut avseende digital kompetens efter övergången till digital undervisning? 2) Hur kan man på lärosätesnivå tillgodogöra sig den kompetensutveckling som faktiskt skapats av övergången till digital undervisning framgent? 3) Vilka incitament för pedagogisk utveckling efterfrågar lärarna och vad skulle krävas för att skapa förutsättningar för dessa? Ett bärande tema är behovet att på lednings- och akademinivå skapa förutsättningar för kollaborativa processer och erfarenhetsutbyte kring undervisningsutveckling, samt behovet att frigöra tid för undervisande personal att delta i detta och att tillgodogöra sig högskolans befintliga stöd och utbildning kring pedagogisk utveckling. Utan dessa insatser riskerar den stora tekniska kompetensutveckling som övergången till distansutbildning lett till att inte åtföljas av motsvarande utveckling av pedagogisk kompetens och undervisningsupplägg under återanpassningen efter Coronapandemin.