Hymenoptera is the most species-rich order in the Swedish fauna, and whilst over 80% of our known 9000 species are parasitoids, they are generally small and rarely seen and thus we still know very little about parasitoid hymenopterans and their ecology. By striving to properly classify them we can expand our knowledge on how they impact our ecological networks and use this information as a tool in conservation efforts. With this research we wanted to present new insights into the sparasionids in the Swedish fauna to aid in the design of future research concerning this group. The collection of sparasionids supplied by Station Linné had been divided into four groups, assumed to represent known species in the genus Sparasion, but so far no morphological or genetic studies have been conducted in this genus to substantiate these claims. We conducted morphological studies based on the few existing keys, and whilst they proved somewhat accurate, they were mostly inconclusive when compared to the groups presented within our molecular study. Sequencing of the CO1-gene for our specimens revealed the presence of cryptic species in this genus in addition to the previously assumed species. This shows that individuals in the genus Sparasion present here cannot be determined to species with the morphological information available today, and since cryptic species with similar morphological traits have now been discovered, more in-depth studies of their genetic make-up is the most logical step forward in future research.

Hymenoptera är den mest artrika ordningen i den svenska faunan idag, och trots att över 80 % av våra kända 9000 arter är parasitoider, är de i allmänhet små och observeras sällan och därför vet vi fortfarande väldigt lite om parasitoida steklar och deras ekologi. Genom att sträva efter att korrekt klassificera dem kan vi utöka vår kunskap om hur de påverkar våra ekologiska nätverk och använda denna information som ett verktyg i bevarandearbete. Med detta projekt ville vi presentera nya information om sparasioniderna i den svenska faunan för att underlätta utformning av framtida forskning gällande denna grupp. Den samling sparasionider som tillhandahölls av Station Linné var indelad in i fyra grupper, vilka representerade förmodade arter i släktet Sparasion, men hittills har inga andra morfologiska eller genetiska studier utförts för detta släkte som kan styrka detta. Vi genomförde morfologiska studier baserade på de få befintliga nycklarna, och även om de visade sig vara korrekta till viss del, var informationen ofullständig jämfört med grupperna som presenterades i vår genetiska studie. Sekvensering av CO1-genen för våra exemplar visade på förekomsten av kryptiska arter i detta släkte utöver de tidigare förmodade arterna. Utifrån detta drar vi slutsatsen att individer i släktet Sparasion i Sverige inte kan bestämmas till art med den morfologiska information som finns tillgänglig idag, och eftersom kryptiska arter med liknande morfologiska egenskaper nu har upptäckts, är mer djupgående studier av deras genetiska sammansättning det mest logiska steget framåt för framtida forskning.