This study investigates what the future might hold for an endemic goose species, found exclusively in the low Arctic region of West Greenland. Facing a decline since four decades, the Greenland White-fronted Goose constitutes one of few goose populations showing a declining trend. Warmer temperatures on the breeding grounds and improved winter survival seem to benefit most populations of geese. Here, a species distribution model is applied to predict how the environmental conditions of low Arctic Greenland might change in the future. A ‘business as usual’ scenario, projected with two different climate models, indeed showed improved future conditions within the summer range of the Greenland White-fronted Goose. Snow cover, followed by temperature, was found to be the most important environmental factor shaping the distribution. Furthermore, novel potential breeding grounds were located on the southeast coast of Greenland, opposite the current summer range. This area is discussed in terms of becoming a future refuge for this vulnerable population, away from the newly established Greater Canada Goose in West Greenland. Interactions between the two species seem to have increasingly negative effects on the breeding success of Greenland White-fronted Goose. Whether the novel breeding grounds will eventually become colonized or not remains highly uncertain. However, other goose populations have shown such range shifts to be possible.

I föreliggande studie undersöks huruvida förutsättningarna för en endemisk fågelpopulation, hemmahörande i Lågarktis, kan komma att förändras i framtiden. Den grönländska bläsgåsen minskar kontinuerligt sedan fyra årtionden tillbaka, och den tillhör således en av få gåspopulationer som har en vikande populationstrend. Varmare temperaturer i häckningsområdena, tillsammans med ökad överlevnad vintertid, tycks gynna de flesta populationer av gäss. Här tillämpas en modell för artutbredning för att undersöka hur de miljömässiga förutsättningarna i lågarktiska Grönland kan komma att förändras framöver. I processen användes ett ‘business as usual’-scenario, som presenterades utifrån två olika klimatmodeller. Modellerna påvisade mycket riktigt att, när det kommer till de abiotiska förutsättningarna, även den grönländska bläsgåsen borde gynnas i framtidens Arktis. Av de miljömässiga variablerna som användes i processen tycks snötäckt yta, följt av temperatur, vara den viktigaste faktorn i att forma bläsgåsens utbredningsområde. Vidare fann studien att områden längs den sydöstra kusten av Grönland, motsatt dagens utbredningsområde, kan bli potentiellt gynnsamma för grönländsk bläsgås framöver. Idag tycks bläsgåsens föryngringsmöjligheter begränsas av den på Västgrönland nyetablerade kanadagåsen (ssp. interior), vilket här har lett till diskussioner rörande bläsgåsens möjligheter att finna en, om än tillfällig, fristad undan kanadagåsen i framtidens Sydostgrönland. Huruvida den grönländska bläsgåsen kommer att kolonisera dessa områden i framtiden är högst osäkert. Andra populationer av gäss har samtidigt visat att sådana förändringar i utbredning är möjliga.