Syftet med studien var att undersöka vilka metoder förskollärare användersig av i arbetet med barns språklärande och utveckling samt vilka faktorerförskollärare uppfattar som betydelsefulla för språklärandet i förskolan.Examensarbetet har baserats på en kvalitativ studie där tre förskollärare harintervjuats från två olika förskolor. Båda förskolorna är belägna i enmedelstor stad på västkusten. En förskola är belägen centralt i ett område därmajoriteten av familjerna är mångkulturella och den andra förskolan ärbelägen i en mindre ort utanför centrum. I studien har vi använt oss av detsociokulturella perspektivet och socialkonstruktivismen som vetenskapligansats där vi inkluderat relevanta begrepp för att tydliggöra vårt resultat.Studiens resultat visar att den språkliga utvecklingen hos barn sker utifrånpedagogens förhållningssätt, där pedagogen använder sig av olikakommunikationsmedel för att främja och stödja barns språkutveckling. Detsom framkom i studien är att pedagogerna använder sig av högläsning,TAKK, digitala verktyg, tecken och bilder för att ge varje barn möjlighet tillspråkutveckling. Studien visar även miljöns betydelse för språklärandet iförskolan. Vikten av barngruppens storlek nämns också i studien, där deintervjuade pedagogerna uppgav att språklärandet och utvecklingen är mermöjlig i mindre barngrupper. Även samarbetet mellan förskolan och hemmetlyfts i studien, där hemmet har en betydelsefull roll då det kompletterarförskolans arbete. Förskolan ska erbjuda språkmiljöer som bidrar tillspråklärande, där barnen får möjlighet att leka med de andra barnen och tadel av varandras erfarenheter.