Kunskapsområdet för det här examensarbetet är barns trygghet i förskolan under coronapandemin. Syftet med studien är att med en hermeneutisk ansats förstå hur pedagoger, genom deras egna beskrivningar, hanterar barns trygghet i förskolan under de specifika förhållanden som råder i en krissituation. Eftersom coronapandemin är en pågående krissituation utgör det utgångspunkt i studien, men studiens resultat ska kunna tillämpas i andra krissituationer. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är Vilka strategier berättar pedagogerna att de använder för att skapa trygghet för barnen under coronapandemin? och Varför behöver barn känna sig trygga i en krissituation på förskolan? Empirin har samlats in genom intervjuer med sex pedagoger runt om i Sverige och analyserats utifrån hermeneutiken som vetenskapsteori med hjälp av begrepp från anknytningsteorin som teoretiskt ramverk. Resultatet presenteras i följande teman: Coronapandemins påverkan på vardagen i förskolan, Pedagogernas arbete med barns trygghet i coronapandemin, Förändringar i förskolan som påverkar barns trygghet under coronapandemin, Otrygga pedagoger. 

Studiens resultat visar på att pedagogerna har känt sig otillräckliga. Pedagogerna berättade att det endast har försökt överleva dagarna eftersom många ordinarie pedagoger varit sjuka. En ostrukturerad verksamhet bidrar till att barns trygghet påverkas negativt. Barn saknar sin trygga bas vilket bidrar till att de är otrygga i förskolans verksamhet. Studiens slutsats är att med hjälp av olika strategier som vi lyfter kan pedagogerna skapa bättre förutsättningar för barns trygghet i förskolan under en pandemi.