I Sverige blev stora företag skyldiga att upprätta hållbarhetsrapporter när EU-direktivet infördes i den nationella lagstiftningen. Den lag som formats utifrån direktivet kan dock anses sakna detaljerad information, vilket öppnar upp för tolkning. Detta kan leda till att företag känner behov av att komplettera lagstiftningen med riktlinjer. Det finns ett flertal olika riktlinjer företag använder och tar stöd i vid upprättandet av hållbarhetsrapporter, där Global Reporting Initiatives riktlinjer är de mest använda. Att företag använder sig av olika riktlinjer leder till en variation bland rapporterna, något som försvårar en potentiell jämförbarhet. En vag lagstiftning och den mängd riktlinjer som finns är två exempel på faktorer som kan bidra till att hållbarhetsrapportering upplevs utmanande. 

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera stora företags utveckling, upprättande och utmaningar kopplat till hållbarhetsrapportering. Studien baseras på tio kvalitativa intervjuer med respondenter som arbetar med hållbarhetsrapporter internt på företag och/eller som hjälper företag externt med hållbarhetsrapportering. Utifrån dessa intervjuer besvaras studiens forskningsfråga: Hur upprättas hållbarhetsrapporter bland stora företag i Sverige och vilka utmaningar kan uppstå vid upprättandet?

Studiens resultat pekar mot att det finns stora likheter och skillnader i företags upprättande av hållbarhetsrapporter där företag primärt följer nationell lagstiftning i kombination med andra riktlinjer. Resultatet i studien tyder även på att hållbarhetsrapportering inte är helt oproblematiskt. Företag upplever utmaningar i samband med upprättandet, där en del utmaningar är mer återkommande än andra. Slutligen pekar studiens resultat mot att utvecklingen inom detta område kommer att fortlöpa och att EU-taxonomin kan komma att utgöra en väsentlig betydelse för den fortsatta utvecklingen inom hållbarhetsrapportering.