Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare arbetar med att motivera elever i årskurs 7–9 i matematik. För att undersöka detta genomfördes klassrumsobservationer och semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma lärare i årskurs 7–9. Jag gjorde också litteraturstudier inom fältet för att kunna jämföra teori och praktik. I teoridelen tar jag upp inre respektive yttre motivation, och även samspelet mellan dessa. Utgångspunkten för uppsatsen är den så kallade Self Determination Theory (SDT) vilken jag redogör för. Det finns ett flertal studier där författarna argumenterar för att motivation har minst lika stor betydelse som intelligens för hur väl elever lyckas i matematik. De resultat jag fann bekräftar att motivation skapas genom att det till exempel finns en förtroendefull relation mellan lärare och elev. Vidare ger undersökningen vid handen att komponenterna i SDT-teorin, det vill säga, kompetens, självbestämmande och social tillhörighet är viktiga delar för elevernas motivation. Elever verkar till exempel bli mer motiverade då de får vara delaktiga och göra egna val.