Bakgrund: Höftfraktur hos äldre är en vanlig anledning till inläggning på ortopediska avdelningar. Att som äldre patient vårdas på sjukhus är associerat med negativa hälsoeffekter då det påverkar förmågan att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL), ADL är grundläggande för att en patient ska kunna klara sig hemma utan stöd från vården. Under vårdtiden behöver denna förmåga bedömas i syfte att skapa rätt omvårdnadsåtgärder för att bibehålla patientens ADL, samt sträva efter att dessa aktiviteter utförs självständigt. Syfte: Identifiera vilka åtgärder som kan främja äldre patienter till bibehållen ADL efter genomgången höftoperation. Metod: En allmän litteraturstudie användes för att besvara syftet. Resultat: Resultatet presenteras i fyra teman: “Tidig mobilisering”, “Personcentrerad rehabilitering”, “Stöd för att optimera näringsintaget” samt “Användandet av mätinstrument”. För att beskriva ADL användes flera mätskalor som gav information om patientens utgångspunkt och effekten av rehabilitering. Patienter som mobiliserades tidigt efter operationen hade en minskad risk för komplikationer och därmed hade patienten större möjlighet att återhämta sin personliga ADL-förmåga. Välutbildad vårdpersonal gav personcentrerad och tydlig information, vilket gjorde att rehabiliteringsplanen följdes. Ytterligare information om patientens näringsintag behövde införskaffas för att kunna optimera rehabiliteringen, då patienterna led av otillräcklig näringstillförsel. Konklusion: För att hjälpa patienten till bibehållen ADL under vårdtiden behövs kontinuerlig personcentrerad information från vårdpersonalen, när personal är välutbildad finns det bättre möjlighet för patientinvolvering. Detta kan uppmuntra till att omvårdnadsåtgärderna utförs och följs av patienten. Näringsintaget behöver identifieras och observeras för att patienten ska få i sig tillräckligt med näring och få ut det mesta av rehabiliteringen.

Background: Hip fracture among elderly is a common reason for patient admission to orthopedic wards. Being treated in a hospital as an elderly patient is associated with adverse health effects, as it affects their ability to perform activities of daily living (ADL). ADL is fundamental for patients to manage at home without support from caregivers. During hospitalization this ability needs to be assessed in order to create the right nursing measures to maintain the patients ADL, as well as strive for these activities to be performed independently. Aim: Identify which measures can promote elderly patients to maintain ADL after undergoing hip surgery. Method: A general literature study was used to answer the purpose. Results: The results are comprised of four themes: "Early mobilization", "Person-centered rehabilitation", "Support for optimizing nutrient intake” and “The usage of measuring instruments”. To examine ADL, several measurement scales were used that provided information about the patient's starting point and the effect of rehabilitation. Patients who were mobilized early after surgery had a reduced risk of complications and thus the patient had a greater opportunity to regain their personal ADL ability. Well-trained staff provided person-centered care and clear information, which meant that the rehabilitation plan is followed. Additional information about the patient's nutritional intake needed to be obtained in order to optimize rehabilitation, as the patients suffered from insufficient nutritional supply. Conclusion: To help the patient to maintain ADL during the care period, continuous person-centered information from the care staff is needed, when the staff is well trained, there is a better opportunity for patient involvement. This can encourage the nursing measures to be performed and followed by the patient. Nutritional intake needs to be identified and observed in order for the patient to get enough nutrition and get the most out of the rehabilitation.