Artikeln handlar om en omvandling från industriområde till strövområde på en 60 ha plats 12 km sydost om Malmö i södra Sverige. Platsen heter Arriesjöns strövområde och är ett övergivet grustag mitt i jordbrukslandskapet. Vi presenterar en kort bakgrund och de möjligheter till utveckling och förändring som finns till framtidens konstruktion av natur för friluftsliv. Vi diskuterar också de hälsobringande aspekterna av friluftsliv, och hur dessa tar sig uttryck vid Arrie. Därutöver lyfter vi fram diskussionen om mångfald som ett hyllat postmodernt ideal både i naturen och kulturen. Skiftande ideal kan orsaka konflikter i planeringsprocessen. För att få kännedom om olika önskemål bedrivs så kallade samrådsprocesser. De sociala och politiska spänningarna kring området reflekterar ett föränderligt samhälles behov. Under den tidigare industrialismen, var detta område en enklav av industri i ett omgivande jordbrukslandskap. Idag är det snarare en enklav av "natur" i ett omgivande, industrialiserat jordbrukslandskap. När staden idag kommer närmare produceras på det lilla området inte längre industriprodukter eller bete, utan snarare en känsla av natur för de omkringboendes behov.

This article deals with the process of change from industrial land to recreational area on a 60 ha piece of land 12 km southeast of Malmö, southern Sweden, called Lake Arrie. The area is an abandoned gravel quarry in the midst of an agricultural landscape. We present a short background and the current situation in Arrie, setting out to capture the tendencies of the contemporary construction of nature for outdoor recreation. We then move on to discuss the salutogenic aspects of outdoor recreation, and how these can be traced in the actual landscape at Arrie. Furthermore, we open the discussion on diversity as a cherished post-modern ideal both in nature and culture. Different interests and ideologies may cause conflicts in the planning process. To capture the multitude of voices emanating among stakeholders, the process to extract local opinions through participatory processes is presented. The social and political categorisation of an area reflects the needs of a changing society. In the early industrial era, the area was an enclave of industrial ground in a completely rural setting. In the post-industrial era, it turned into a ‘wasteland’, open for nature to recolonise. This type of landscape is difficult to categorise, being an ‘inbetween-land’, neither nature nor culture, perceived as ephemeral and inferior. At the same time, the city sprawled closer, with the semi-urban populations’ need for outdoor recreation. In future, the former industrial ground will be perceived as an enclave of nature in an urban setting. When the former products of the area responded to the industrial need for gravel and limestone, the contemporary ‘products’ respond to emotional needs. Copyright © 2008 Elsevier GmbH.