Det problemområde som föreliggande studie grundar sig på är att det finns ett behov av forskning som utgår från barns perspektiv på konflikter. Därmed är studiens syfte att närma sig barns livsvärldar för att synliggöra och beskriva deras erfarenheter av fenomenet konflikter i förskolan och lyfta fram barnens röster. Forskningsfrågorna är följande ”Hur upplever förskolebarn konflikter?”, samt ”Hur kan essensen av förskolebarns konflikter beskrivas?”. Det empiriska materialet samlades in på två olika förskolor och utfördes med hjälp av gruppsamtal med 14 deltagande barn i fyra- och femårsåldern. Studien har en fenomenologisk ansats och inspireras av Giorgis analysmetod, varpå följande teman trädde fram i resultatet: En känsla i kroppen, Pedagogens roll och Fysiskt agerande i konflikter. Studiens resultat visar att barnen förknippar konflikter med att slåss, där medel som rivas, brottas, ta och kasta saker, bland annat används. De ger också uttryck för olika känslor såsom ledsen, arg, rädd och orolig, vilket kan förstås som att barnens upplevelser av konflikter är för dem något som ”inte känns bra”. Känslorna kan upplevas som okontrollerbara, obehagliga och som en källa till barnens agerande. Pedagogen tycks också ha en betydande roll i barnens konflikter. Utifrån barnens livsvärldar utgör känslorna i kroppen, främst arg och ledsen, fysiskt agerande och pedagogens roll essensen av fenomenet konflikter för barn i förskolan. Det innebär att om vi tar bort dessa egenskaper skulle fenomenet konflikt sluta att upphöra utifrån barnens upplevelser och erfarenheter. Slutsatsen som dras från denna studie är att barns konflikter bör synliggöras och inte förbises, att barnens röster ska få höras och lyftas fram både i forskning och i förskolan.