Ensamhet är en vanlig upplevelse bland äldre runtom i världen. Det är en subjektiv upplevelse som kan leda till både psykisk och fysisk försämring hos individen. Syftet var att belysa omvårdnadsåtgärder som kan tillämpas i mötet med äldre personer som lider av ofrivillig ensamhet. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie med deduktiv ansats. Strukturerade sökningar i tre databaser för omvårdnadsforskning genomfördes. Det resulterade i tio vetenskapliga artiklar som analyserades utifrån strukturen för innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: Medverkan, Stöd, Miljöanpassning, Observation och Samordning. Resultatet visar att medverkan kan främjas genom kommunikation med anhöriga vilket kan underlättas med hjälp av teknologi. Sjukvårdspersonal kan vara ett stöd för äldre personer genom att bygga en relation och ömsesidig tillit. Miljöanpassning kan genom sociala aktiviteter leda till nya kontakter och minskad känsla av ofrivillig ensamhet. Vid observation är riskbedömning är ett viktigt verktyg för att förhindra uppkomsten av andra hälsorelaterade problem. Samordning mellan olika organisationer kan främja den äldre personens oberoende. Konklusionen är att omvårdnadsåtgärder vid ofrivillig ensamhet hos äldre personer behöver individanpassas för att uppnå en så bra effekt som möjligt.

Loneliness is a common experience amongst older people all over the world. It’s a subjective feeling that may lead to mental and physical deterioration. The aim was to highlight nursing interventions when dealing with elderly people who experience involuntary loneliness. The method was a literature study with a deductive approach. Structured searches were made in three databases relevant for nursing research. It resulted in ten scientific articles that were subject to content analysis. The analysis resulted in five categories: Participation, Support, Environmental adaptation, Observation and Coordination. The result shows that participation can be promoted through communication with relatives which can be more accessible with the help of technology. Health care professionals can be a support to elderly persons by building a relationship and mutual trust. Environmental adaptation can enable new contacts through social activities. Observation through risk assessment is an important tool to prevent other health related problems. Coordination between organizations can help the elderly person to be more independent. The conclusion is that nursing interventions related to loneliness in elderly persons must be individualized to achieve the best possible effect.